Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


onsdag 29 september 2010

Intravenös behandling, trötthet och levern

Var i Lund igår och fick påfyllnad av cellgifter intravenöst. Ingen reaktion denna gång på sprutan i benet (kan bero på att vi faktiskt kom ihåg att ge henne allergitabletten innan denna gång). Den andra intravenösa cellgiften hon fick igår brukar hon få ont i kroppen av. I början var "nervsmärtorna", som de kallas, nästan outhärdliga för henne. Men efter flera behandlingar med denna medicin så har nervtrådarna redan blivit förstörda och således blir inte smärtan lika stor. Ebba var trött efter behandlingen och hon somnade i bilen på vägen hem.

Igår kväll hade hon en fruktansvärd huvudvärk, nästan migränliknande. Jag blev naturligtvis orolig då sprutan i benet kan ge proppar, även om det är mycket ovanligt så finns det ju alltid en risk. Tur att hon snart inte ska få den sprutan mer, endast 3 gånger till om jag inte har räknat fel. Hon fick en halv panodil och det blev lite bättre. Imorse var hon hängig; ont i huvudet, ont i benen och allmänt blek och röd under ögonen. Men hon ville prompt gå till skolan ändå. Hon orkade inte mer än halva dagen, sedan fick vi gå hem så att hon fick vila.

Orolig förälder som jag är ringde jag till Lund och förhörde mig om vad huvudvärken kunde bero på. Läkarna trodde inte att det var någon fara, men skulle huvudvärken bli värre skulle vi ta kontakt med vårt hemortssjukhus. Nu under eftermiddagen verkar den ha lättat lite.

Hennes levervärde har sjunkit lite ytterligare, men vill inte riktigt gå ner till normalnivå. Jag pratade med läkaren om det igår men hon tyckte inte att vi skulle vara oroliga. Eftersom det har sjunkit så pass mycket och inte stigit igen så är det mest troligt den långa behandlingen av antibiotikan som påverkade levern.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar