Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


tisdag 7 september 2010

29 april 2010

Port-a-cath:en är opererad men hennes ben har tyvärr blivit sämre igen. Hon kan endast gå mycket korta sträckor med stöd av någon (som går och håller båda hennes händer). Längre sträckor är det rullstol som gäller. De tuffa medicinska behandlingarna kan vara bidragande.

Läkarna har tagit prov för att kontrollera så att hon inte har en inflammerad bukspottskörtel. Har hon det så har hon blivit "diabetiker", en biverkning och förhoppningsvis endast tillfälligt. Hon har också blivit torr över hela kroppen och får småsprickor här och var, ytterligare en biverkning från cytostatikan. Ebba har även fått sitt "nya hår" som hon kallar det. Hon verkar mycket nöjd med det.

Ebba har osteonekros (skelettdöd) i höften och i på ena kotan. Cancerpatienter läker mycket långsammare. Under ett år ska hon inte hoppa, studsa, springa för då finns det risk att kotan kollapsar och den kommer då aldrig att bli helt återställd.

Svaret på benmärgsprovet har kommit. Ebba hamnar i den intermediära (mellan) riskgruppen.

Nu gäller det att tänka positivt och glädjas åt att operationen gick bra, att hon inte hamnade i högriskgruppen och att hon blev glad för sitt nya hår!

Kampen går vidare, tänk på Barncancerfonden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar