Svar på magnetkamera röntgen och illtjut i natten

Det var som jag misstänkte. Osteonekrosen hade inte läkt ut. Området på ländkotan var till och med större nu än på första bilden. Tilläggas bör är att Helsingborgslasarett tog de allra första bilderna med magnetkamera, för ungefär 1,5 år sedan och det är dessa som de nu jämför med. Sedan har Lund en drös med bilder gjorda sedan dess (vissa på abscesserna och vissa på osteonekrosen). Lund var också intresserade av bilderna så Helsingborg kommer att skicka dessa till dem.

Kotan hade dessutom tryckts ihop några millimeter. Jag undrade naturligtvis om detta kunde påverka diskarna så att hon eventuellt kunde råka ut för diskbråck men det kunde läkaren inte direkt svara på men mest troligt inte.

Summa sumarum så skulle det inte vara någon överhängande risk för att kota eller höft skulle kollapsa.

Därtill såg de att Ebbas lårbenshalsar var mer vätskefyllda än normalt och kunde vara lite mer svullna än normalt. Varför det är så kunde man inte svara på men det skulle inte heller vara någon direkt fara. Hon skulle inte ha ont av det sade läkaren. Kanske kunde det vara så att kroppen var tvungen att fylla tomrummet efter leukemicellerna med något. Ja, vi får nog aldrig veta. Men det är bra att känna till om hon nu skulle få problem eller värk med låren, så kan vi nämna detta också.

Det är en lång läkningsprocess det här. Tror det kommer att ta flera år innan hennes skelett är någorlunda normalt igen. Tror faktiskt inte det är någon underdrift.

Ebba har haft problem med kramper de veckorna som har gått. Hon har klagat några gånger på att hon får kramp i benen/vaderna. I natt halv tre hörde jag världens illtjut från hennes rum. Hon ropade:

- Mamma, hjälp! Mamma, hjälp!

Man blir ju livrädd när hon skriver så, så jag flög upp ur sängen (tror aldrig jag har varit så snabb förr gravid). Jag slog till mannen så han också flög upp ur sängen. När vi kom in till henne kved hon av smärta i vaden. Jag försökte massera den ihopknycklade, jo, jag menar verkligen ihopknycklade muskeln, för det är vad den var, otcäckt värre. Till slut gick krampen tillbaka. Snacka om att det var svårt att somna om efter ett sådant uppvaknande.

Jag tog upp detta med läkaren idag. Brist på kalcium i muskeln kan det vara, men det är svårt att ta prov på, kalcium i blodet via blodprov blir inte rättvisande. Möjligtvis kan det vara brist på selen. Jag ska prata med onkologerna i Lund om det är ok att ge henne detta under några veckors tid utan att det stör behandlingen. Är alltid försiktig med att ge henne vitaminer/mineraler/hälsokost/läkemedel e t c utan att ha stämt av med Lund först.

Ebba har gått i skolan hela veckan. Varje dag är man vaksam för att se så hon mår bra och inte har blivit sjuk av alla smittor som går.

Njurvärdena ner igen, vita upp och huden densamma

Fick provsvaren idag. Ebbas njurvärden har sjunkit igen. Skönt. Kanske beror det på att vi slutade med antibiotikan förra veckan. Levervärdena har däremot stigit sedan förra veckan. De turas om att åka upp och ner. Inte så mycket att göra åt det mer än att hoppas att hon håller sig frisk för övrigt så att de inte mår ännu sämre.


Vi fick den nya krämen till ansiktet i slutet av förra veckan och har gjort halva behandlingstiden nu. Tycker inte det ser bättre ut jämfört med innan hon började. Läppen är svullen, uppflagad och läker inte. Blöder till och från fortfarande. Hon får fortfarande blåsor fyllda med blod och spricker. Huden runt ikring mun och näsa är rödblemmig.


Händerna och fötterna är detsamma. De vill fortfarande inte läka och fingrarna är svullna där hon har såren. Så gymnastik har det inte blivit denna vecka heller. Känns som status quo sedan förra veckan. Ingen förändring gällande huden på något plan. Tröstlöst.

De vita blodkropparna har återigen ökat. De vita ligger på 4 och de neutrofila på lite över 3. Frågan är vad de beror på. Hoppas inte det är något på gång bara.

En full Ebba och låga värden

Idag var det dags för behandling i ryggmärg/hjärna. Hon kom upp ganska omgående till sövning. Skönt för då slapp vi sätta något dropp på henne.

Hon ska ju ligga en halvtimme lutad i sängen (för att medicinen ska "fördela sig") och en halvtimme i plant läge. Hon brukar vakna under denna tid och tycka att det är jobbigt att behöva ligga så. Idag sov hon sig igenom hela den timmen efter sövningen. Jag försökte väcka henne men ack, nej, så vi fick köra upp henne till dagvården halvsovandes. Där fortsatte hon att halvsova/sova. Tyckte att hon skulle komma upp och äta med tanke på hennes blodsocker.

Till slut fick jag upp henne ur sängen. Då var hon alldeles groggy. Sluddrade mycket i talet, gick ostadigt och såg dubbelt. Jag undrade vad hon hade fått för narkosmedel och om hon hade fått något annat. Jag frågade på uppvaket men då sade de att allt var normalt. Barnskötaren och sjuksköterskan kollade. Nä, hon hade fått samma mediciner som förra gången. Min man ringde i denna vevan och undrade hur det gick eftersom vi inte hade hört av oss på så länge. Han sade att Ebba inte alls var groggy efter förra sövningen som han hade varit på med Ebba. Lustigt alltså. Efter mycket om och men så fick vi upp Ebba och hon åt, i två omgångar. Efter 3,5 timmar efter sövningen piggnade hon till så pass mycket att vi kunde åka hem.

Läkaren träffade vi också idag. Jag påtalade Ebbas hudproblem och sade att det kanske var bra om onkologerna och hudläkarna pratade med varandra. Vi får väl se... Vi bokade i alla fall in ett extra möte om 4 veckor för uppföljning.

Ebba ligger lågt i sina värden tycker både jag och mannen. Meddelade skolan detta. Kan vara bra för dem att känna till tyckte vi. Njurvärden har återigen börjat stiga, låg idag på 46. Blir lite orolig. Läkaren ordinerade i alla fall tabletter för två veckor (och då är det ingen provtagning förrän om två veckor) jag och mannen vill ha koll på hennes vita och på njurvärden så vi kommer att ta prover på måndag i alla fall.

Hudproblem och andra problem

Vi fick hämta Ebba från skolan i måndags. Föräldrar skickar sina sjuka barn till skolan och lärarna kan inget göra så vi får hämta Ebba för att hon inte ska bli smittad. Man blir knäpp alltså. Ett möte på tisdagen med lärarna för att reda ut både det ena och det andra gick av stapeln. Dels diskutera problematiken ovan och dels för att jag förväntar mig input och uppgifter till Ebba att göra hemma när vi är hemma med henne. Det har vi inte fått hitintills. Tycker inte att jag som förälder ska bära hela det ansvaret. De är flera lärare och det känns som om delat ansvar är ingens ansvar. Hoppas på stor förbättring från skolans sida.


I torsdags var det dags för MR. Ebba var superduktig som vanligt. Inga problem där. Det dröjer ca 2 veckor tills vi får provsvaren från den undersökningen. Det är bara till att avvakta och vänta.


På eftermiddagen samma dag var det dags för ultraljud på bebisen. Eftersom vi inte hade hunnit hem om och lämna av Ebba så fick hon vänta i väntrummet. Ultraljudsteknikern sade att Ebba skulle få komma in efter undersökningen och se lillasyster/lillebror en kort stund. Sagt och gjort. Hon blev överlycklig att få ha sett den lilla/lille krabaten.


På fredagen var det dags för ett välbehövligt besök hos hudläkaren. Läkaren var inte nöjd med hur det såg ut. Hon kallade in en överläkare för input. Det slutade med att vi fick en ny hudsalva med kortison och bakteriehämmande i att smörja på. Hennes händer och fötter vill inte bli bättre heller. Känns som om hennes hud håller på att kollapsa. Det är så jobbigt för vi vet ju hur lätt hon får in bakterier genom öppna sår på händer och fötter. Så frustrerande. Hon har inte varit på simskolan på, ja, vet inte hur många veckor. Skolidrotten var hon ju inte på förra veckan eftersom hon inte var i skolan på nästan hela veckan. Denna vecka tycker jag inte heller att hon ska ha idrott. Golven i omklädningsrum och dusch är ju definitivt inte de fräschaste.


Såg att läkaren hade skrivit ut krämen utan förmån. Ringde irriterad ner till Lund, för det är inte första gången som vi får utskrivet läkemedel från hudläkare utan förmån, och undrade om de kunde skriva med förmån. Sekreteraren skulle ta det med läkaren på måndag eftersom hon hade gått hem för dagen. Det visade sig att krämen inte fanns med förmån. Så det är bara att punga ut 500 riksdaler för 10 dagars behandling... Krämen är en beställningsvara så jag fick beställa den idag. Tycker redan att det ser ut som utslagen börjar öka kring munnen igen. Hon äter fortfarande antibiotika så skulle det vara bakteriellt så tycker man att den skulle ta det.


Ja, det blir återbesök till hudläkaren i Lund igen om två veckor.  Tiden kommer att vara vid 11-11.30 eftersom läkaren sade att om det inte har blivit bättre så vill hon ha möjlighet att ta upp det på ronden med de andra läkarna och det är vid den tiden. Bra att de planerar så. Ebba verkar vara ett svårlöst fall. Överläkaren som också tittade på henne kunde inte utesluta att det ändå till viss del berodde på cellgifterna. Han sade lite undrande om vi inte kunde göra uppehåll i medicineringen. Då svarade jag att det nog inte är troligt, det ska mycket till för att onkologerna ska vilja göra ett uppehåll med cellgifterna.


Ebbas läpp svullnar upp och får blåsor på sig emellanåt. Vi har hela tiden trott att det hänger ihop med att hon äter salt mat. Idag hände det när hon inte hade ätit på över 4 timmar. Så det hänger tydligen inte samman med det. Något vi också får ta upp med hudläkarna.

Idag tog vi prover. Får se hur hennes värden ligger denna vecka. Sist, för två veckor sedan låg hon ganska lågt på de vita och neutrofila. Inte konstigt att man är skeptisk till att skicka henne till skolan. Imorgon är det dags för lumbal punktion. Metotrexate i ryggmärgen. Sövning för sjuttioelfte gången för Ebbas del. Hon kan rutinerna utan och innantill nu. Inatt blir det nattamat. Får se om Ebba kommer upp tidigt till sövning, annars får det blir dropp så hennes blodsocker för lågt och hon mår illa och blir slö och matt.

Det ena avlöser det andra...

Ja, det ena hinner knappt avlösa det andra. Har varit mycket på sistone. Ebbas rygg/höft blev så småningom bättre. Vi har fått en tid till MR (magnetkamera röntgen) i nästa vecka. Skönt att det kollas upp. Får se hur det står till med osteonekrosen då också. Skulle bli förvånad om det har läkt ut helt.

Ebba var i väg i Mölle i lördags. Hon hade så roligt och så mysigt. Ett stort tack till ägarna av Grand Hotel i Mölle som bjöd helt och hållet på detta evenemang. De personerna har verkligen hjärtat på rätt ställe!

På förmiddagen blev det en fisketur med flytväst längs kustlinjen. Ebba tyckte det var så mysigt att hon höll på att somna framme i fören. Därefter bakade barnen kladdkaka och äppelpaj. Även egen vaniljsås. Ebba tyckte det var roligt att få samarbeta med kockarna i köket.

Till eftermiddagsfika blev det en av Ebbas absoluta favoriter, räksmörgås.

Sedan blev det bad i havet. Därefter lagade barnen sin egen trerättersmeny.

Ja, de hade det helt super helt enkelt.

När vi väl var hemma efter att ha hämtat Ebba efter övernattningen dök nästa problem upp. Ebbas tumme svullande upp och såg infekterat ut. Hon hade en strålande smärta från handen ner i armen. Jag ville inte avvakta och vänta så det var bara till att sätta sig i bilen och åka in till sjukhuset. Jo, läkaren tyckte också att den såg infekterad ut. Läkaren och jag tyckte båda att det var underligt att inte den andra antibiotikan tog infektionen. Därför bytte vi tillbaka till ursprungsmedicinen. Samt fick en ny kräm att smörja med. Prover togs i näsa och på munnen (som är svart av sårskorpor och sår). Inget på tummens som jag tyckte.

På måndagen träffade vi läkaren igen. Hon tyckte att tummen såg bättre ut, vilket tyder på att antibiotikan biter. Vi tog de veckovisa proverna när vi var på sjukhuset också.

På tisdagförmiddagen passade jag på att ringa till hudkliniken i Lund för att få reda på herpesprovet som togs en vecka tidigare. Det var negativt som jag och min man trodde.

På tisdagseftermiddagen fick vi veckans ordination och provsvar. Det visade sig att Ebbas njurvärde hade fördubblats på kort tid, inte bra. Så läkaren i Lund ville att vi skulle åka in och ta nya njurprover för att se om ett njurfunktionstest skulle behövas för att se om njurarna var påverkade eller inte. Sagt och gjort. Innan vi åkte in till Helsingborgslasarett ringde läkaren från samma sjukhus och förhörde sig hur det var med Ebba. Hon hade inte sett njurproverna (inte så konstigt för det är ju inte HBG som  har ordinerat dem utan Lund) så jag berättade läget för henne. Hon tyckte inte att Ebba skulle utsättas för någon risk att bli smittad av något annat då hennes kropp har så mycket annat att hantera. Jag ställde frågan i och med att föräldrar i Ebbas klass medvetet skickar sina sjuka och febriga barn till skolan och på mitt jobb går folk till jobbet sjuka. Tycker det är respektlöst att de gör så. Blir så förbannad. Jag är gravid, har då ett sämre immunförsvar och åker lättare på sjukdomar än normalt. Detta innebär att jag med större risk drar hem något till Ebba, helt i onödan.

Ja, vi tog nya prover i onsdags. I torsdags ringde jag till Helsingborgslasarett för att se om provsvaren från i söndags hade kommit in. Det hade de och de visade inte på några bakterier. Skönt det. Orolig som jag var för Ebbas njurar frågade jag om de provsvaren hade kommit in. Det hade de inte. Konstigt tyckte jag. De lovade att kolla upp det och återkomma.

Jag ringde till Lund och förhörde mig om de hade fått in några provsvar. Inte de heller. Jag avvaktade i några timmar innan jag ringde till Helsingborgslasarett igen. Nej, de hade fortfarande inte lokaliserat några provsvar. Det var bara till att sätta sig i bilen, hämta lilleman på skolan lite tidigare för att hinna till provtagningen innan ruschen på eftermiddagen. Väl där fick vi vänta i en halvtimme. När vi träffade sköterskan som tar proverna hade han en vettig förklaring till varför det tog sådan tid. Ett av njurproverna ska analyseras i Lund, därför tar det tid innan provsvaren är klara. Så de hade alltså kommit till rätta. Det visade sig också att njurarna hade stabiliserats. Såååå skönt! Personligen tror jag att det är den andra typen av antibiotika som pressade njurarna till sitt yttersta. Eftersom Ebbas njurar har varit med om en del under året så orkar de inte så mycket påfrestning.

Nästa vecka är det alltså MR i HBG och besök på hudkliniken Lund som väntar Ebba.

Nu håller vi tummarna att Ebba får hålla sig pigg och kry framöver!