Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


onsdag 8 september 2010

7 maj 2010

Den 30/4 fick Ebba en spruta med cellgift och drabbades av illamående, kräkningar, huvudvärk, nässelutslag och svullnade upp i hals och läppar. Denna medicin ingår i behandlingen… :-s

Ebba som nu mest åker rullstol pga. bölderna tyckte att hon inte har någon känsel vid den största bödeln. Den var hårdare och lite större än tidigare. Då familjen var hemma ville inte Lund ta emot dem utan de fick åka till hemsjukhuset. Ultraljud gjordes och det visade sig att den inte hade växt men möjligtvis hårdnat. Domningarna beror förmodligen på att det är svullet och spänt. Men inget att vara orolig över, puh!

På onsdagen (5/5) fick hon nya utslag och de växte sig bara större och större. På sjukhuset gav de en tablett som skulle stilla klådan och minska utslagen men Ebba tyckte inte den hjälpte, vilket den inte gjorde. Under hela torsdagen låg Ebba till sängs och mådde otroligt dåligt. Utslagen täckte i princip hela kroppen. Vid ett tillfälle när hennes mamma frågade henne hur hon mådde och vad det var som var dåligt så sade hon bara: ”Det känns som om jag ska dö. Så mår jag.” Senare fick hon cortison och blev lite piggare. På fredagen förflyttades hon till Lund för granskning/behandling av utslagen och varbölderna. Nu mår hon lite bättre och har orkat vara på lekterapin.

Ge ett bidrag till barncancerfonden, inga barn ska behöva känna det som att de håller på att dö!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar