Julafton och njur- och cellgiftsvärden

Ebbas cellgiftsvärde (metotrexate) har ännu inte gått ner till under den magiska gränsen 0,2. Lade på 1,04 nu i eftermiddags. Tar en evinnerlig tid för det att gå ner. Läkaren idag sade att det mest troligt är nerbrutet metotrexate vi nu mäter, eftersom man inte kan mäta skillnaden på metotrexate och nedbrutet.

Hennes njurvärden vill fortfarande inte gå ner och är fortsatt skyhöga och sist låg de på 101. Har som lägst varit 86 under dessa dagar. Tydligen kan det pendla så. Läkarna sade att de trodde att njurvärdena skulle normaliseras i takt med att metotrexatevärdet sjönk, men så har det alltså inte blivit än i alla fall. Förmodligen blir det någon typ av fördröjning av normaliseringen av njurvärdena. Hoppas att det vänder snart, annars tror jag t o m läkarna börjar bli oroliga.

Än så länge har jag inte märkt av några ”symtom” p g a njurarna. I går kväll var hon oerhört känslig för beröring. På överkroppen, vi kunde inte ta i henne utan att det gjorde ont och smärtade till. Det har gått över idag och läkaren hade ingen förklaring till vad det skulle kunna vara. Kanske inte konstigt att kroppen reagerar på något sätt när hon har fått en sådan rejäl dos med cytostatika.

Det har minst sagt varit en annorlunda jul. Men måste ge en eloge till personalen på sjukhuset som ändå lyckades skapa en någorlunda julstämning för oss tre familjer som låg inlagda på avdelningen.

I går morse kom tre av personalen in och sjöng julsång för oss innan Ebbas prover skulle tas.

Pappa och lillebror kom ner till Lund innan Kalle Anka började och stannade hela kvällen och natten.

Därtill fanns det gottebord och glögg till inlagda och anhöriga under eftermiddagen. Kvällen avslutades med ett julbord där personalen också satt med.

Julklapparna öppnades i ett TV-rum där vi hade tänt ljus och drack glögg. Barnen blev supernöjda med sina klappar. Så så tokig julafton blev det trots allt inte.