Det är mycket nu på alla fronter känns det som. Huset med alla fel. Vi ska i alla fall få en besiktning till, men det händer inte mycket med de fel som finns dokumenterade sedan tidigare. Känns trögt. Jag avvaktar lite innan jag lägger in en högre växel där. Jobbet, ja det känns bra att vara tillbaka men jag känner mig otillräcklig när jag inte jobbar mer än halvtid. Har fått ett nytt, större kontor med fin utsikt och nya utmanande arbetsuppgifter. Känner mig faktiskt inte alls bortprioriterad som man annars skulle kunna tänka sig. En bra och förstående arbetsgivare helt enkelt.
Då har vi provsvar igen. Resultatet av dem gör mig orolig, återigen. Levervärdena är fortsatt förhöjda. Inget överraskande. Däremot har njurvärdena återigen blivit förhöjda. Orolig som man är tog jag kontakt med Lund men läkaren hade ingen förklaring till varför det var så. Däremot ska vi utöka proverna till måndagens provtagning. Vet att ett av proverna är, cystatin-c, är lite mer pålitligt vad gäller njurarnas välmående än det vi tog i måndags, kreatinin. Bara att vänta och se igen alltså. En annan fråga, kollar läkaren de extra proverna som vi tar på eget bevåg, njur- och levervärden. Verkar inte så. Jag har ju sedan länge tagit extra prover på levern (annars är det rekommenderat en gång i månaden) och de läkaren på dagvården/avdelningen som jag har pratat med tycker att det är helt ok/bra att vi gör det med tanke på Ebbas historik. Min fråga helt enkelt - varför är det vi föräldrar som får agera på de provsvaren?
Därtill verkar det som om Ebba börjar tappa hår igen. Fäller som en hund. Hon påtalade det själv i morse och jag kunde även se det på hennes jackkrage. Den var full med små fjuniga hår. Stark som hon är har hon inte fällt en tår över det. Hon har en verklig kämparsjäl. Så ska det inte vara, hon har inte fått några cellgifter det senaste halvåret som hon ska tappa håret av. Kan det vara så att detta är en fördröjd effekt av julens cytostatika "förgiftning", eller är det något annat. Tror inte läkarna vet riktigt vad Ebba gick igenom kan ställa till med i kroppen, särskilt inte så höga nivåer som Ebba hade.
Hon lider av huvudvärk igen. Två eftermiddagar i rad har hon klagat nu. Envis som hon är vill hon inte ta någon medicin mot det. Illamåendet är som vanligt. I torsdags och igår morse var det dags igen. Men hon höll det i schack och kräktes inte. Får se hur det blir imorgon bitti.
Det är helt enkelt så att man aldrig kan slappna av när man har en dotter som går på cellgifter. Så enkelt är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar