Som en jojo in och ut på sjukhuset

Som sagt vi var inne i fredags och tog nya prover. CRP:n var inte hög och de vita var ganska okej och läkaren tyckte inte att vi behövde antibiotika för tummen. Men jag var av annan åsikt eftersom tummen sakteligen blev värre tyckte jag.

I lördags åkte vi in igen, efter att ha pratat med avdelningen, eftersom Ebbas feber inte ville släppa, hostan inte ge med sig och tummen inte bli bättre. När vi kom till barnakuten gjorde jag som jag hade blivit tillsagd, avdelningen skulle ha informerat akuten att vi var på väg in. Ringde på dörren och inväntade att en sjuksköterska. Hon öppnade och jag sade att det var Ebba och hon sade – Jaha. Som om hon visste vad det gällde. Hon hänvisade oss till kön för att anmäla oss och smet sedan in på expeditionen. Undrande och irriterad stod jag kvar och väntade på vår tur (en före) bland de sjuka barnen som var på akuten. När det var min tur sade jag som det var att Ebba har leukemi, har influensa och har precis fått cytostatikabehandling och är mycket infektionskänslig. Då blev det annat ljud i skällan hos sjuksköterskorna. Jag låg på och undrade om de inte hade blivit informerade om att vi skulle komma in. Det visade sig att avdelningen inte hade informerat dem. Så mycket för de rutinerna!

Vi fick gå in på dagvården i ett eget rum och invänta läkaren.

Träffade först en läkare som till slut (fick tjata lite) gick med på att ta blododling på Ebba. Jag fick nämna tre gånger att i Lund har man som rutin att ta odling på barnen när tempen överstiger 38,5 grader. Nya prover återigen. De vita och neutrofila hade sjunkit lite sedan gårdagen men var inte under den magiska gränsen. Efter provtagningen fick vi träffa en annan kvinnlig läkare, en barnonkolog. Hon ordinerade direkt antibiotika för tummen. Tack, tänkte jag. Äntligen en läkare som lyssnar! Vi fick åka hem men om febern steg igen skulle vi komma tillbaka.

Vi hann vara hemma i fem timmar innan det var dags att åka in igen. Ebbas temp var 39,7 innan vi gav henne febernedsättande. Två timmar senare var tempen 39,8, hade alltså stigit. Det var bara att packa väskan och åka in igen, mitt i natten. Nu måste vi ju bli inlagda tänkte jag. Kan ju inte hålla på att åka in och ut på sjukhuset som en jojo.

Läkaren lyssnade på lungorna som lät fint men tyckte att vi ev. skulle ta en lungröntgen imorgon om hostan fortsatte. Inte igen, tänkte jag, hon röntgades för endast tre dagar sedan. Tyckte också att vi skulle hålla upp med antibiotikan för att ev. ta en ny blododling på morgonen. Vi blev inlagda. Ebba fick ytterligare febernedsättande och febern sjönk.

Ebba vaknade 05:30 och behövde gå på toaletten. Jag passade på att ta tempen på henne då. Den var 36,4 (hon har aldrig så låg temp annars). Hade alltså sjunkit nästan 3,5 grader på några timmar. Lustigt.

Framåt förmiddagen började tempen stiga igen. Läkaren (en helt ny) tyckte inte lungröntgen var nödvändig och inte heller att ta nya blododlingar. Så olika läkarna kan tänka, reflekterade jag. Läkaren trodde helt sonika att febern berodde på influensan. Vi fick permission på eftermiddagen och tillbringade söndagen hemma. Febern blev hög igen, 39,4, framåt kvällningen men sjönk av febernedsättande så vi stannade hemma. Ändå inte lönt att åka in, för de gör ingenting ändå.

Åkte in till avdelningen imorse, som vi hade kommit överens med läkaren, för att ta nya prover och kolla hur de vita blodkropparna låg. De vita låg lite bättre än igår och läkaren tyckte (samma läkare som vi hade i lördags eftermiddag, den kvinnliga barnonkologen) att vi skulle fortsätta med antibiotikan tills tummen var helt läkt. Tyckte det lät klokt! Hon rekommenderade också näsolja till Ebbas blodiga näsa (snyter blod i stället för snor, usch). Slemhinnorna pallar inte riktigt med att hon snyter sig så ofta som hon gör. De har blivit sköra av förra veckans HDM-behandling. Vi får testa och se om det hjälper. Värt att prova i alla fall.

Hon tyckte inte heller att vi skulle röntga lungorna eftersom de lät bra och hon hade nog läst på i Ebbas journal och sett att hon hade röntgats ett otal gånger. Okej med mig. Kommer febern igen så får vi omvärdera tänkte jag. Hon sade att återkommer febern skulle vi åka in och ta nya prover för att hålla koll på de vita annars skulle vi på återbesök på torsdag för att se om vi kunde sätta in Ebbas underhållsbehandling igen. Hon hade konsulterat Lund och de kom fram till att hålla upp med Ebbas behandling i några dagar för att hon skulle få återhämta sig. Hon ska inte äta cellgifter när hon har feber och influensa. Så nu är vi hemma igen. Än så länge håller sig temperaturen under 38,5 så nu hoppas jag att influensan har börjat ge med sig. Hostan och snuvan har hon kvar och det tror jag hon har ett tag till.


Förhoppningsvis är det på rätt väg nu. Kanske jag kan gå till jobb imorgon. Har ju inte varit där på ett tag. Ebbas farmor och farfar ska passa henne och lillebror imorgon. Är planerat sedan tidigare då det är sportlov.