Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


onsdag 5 januari 2011

Blodtransfusion och sjunkande värden fick inleda det nya året

Ebba var ganska trött under nyårshelgen. Med all rätt efter allt det hennes kropp har varit med om de senaste veckorna.

Måndagen fick vi tillbringa på Helsingborgs lasarett. Jag ville stanna kvar och vänta in de veckovisa blodproverna i måndags för att se så att CRP:n och njurvärdena hade sjunkit och se hur Hb:t låg. Jag ringde in till Helsingborgs lasaretts dagvård och hörde om vi kunde husera där. Det var ok om vi kom lite närmare lunch då de endast hade en personal där (stackars människa kan jag bara säga, hon fick springa benen av sig). Sagt och gjort. Provsvaren dröjde men det visade sig snart att Ebba låg på 79 på Hb och var i behov av blodtransfusion precis som jag hade anat. Hennes nedre gräns är 80. Hon hade ju varit vaxblek och andfådd under hela helgen. Njurvärdena fortsätter tack och lov att sjunka. Kreatininet är nere på 50 nu (som högs låg det på närmare 120 och Ebba brukar ligga under 30). Är lovande och indikerar ju att njurarna inte har tagit allt för stor skada även om vi får reda på det först när vi har gjort det riktiga och lite mer omfattande testet om 2 veckor. Märks att behandlingen var en riktig smäll mot benmärgen. Hon har inte tidigare behövt blodtransfusion efter HDM:en. De vita blodkropparna hade också sjunkit en del. De neutrofila låg på 0,8, alltså är hon mer infektionskänslig än hon brukar även om hon inte ligger under den magiska gränsen på 0,5.

Åter till måndagen. En läkare blev involverad i det hela för det stod inte klart var, när och hur blodtransfusionen skulle ske. Jag sade att jag kunde tänka mig köra ner till Lund för att hon skulle få den samma dag. Såg ju hur dåligt hon mådde; trött, hänging, ingen matlust. I och för sig kunde det ha med dunderbehandlingen, febern från förra veckan eller just långt Hb att göra. Läkaren ville invänta alla provsvaren innan hon ringde ner till Lund.

Dröjde ett tag till. Till slut, efter samtal med Lund läkare emellan, beslutades att hon skulle få blod i Helsingborg under eftermiddagen/kvällen. Ett bastest fick tas på henne först. Därefter sattes nålen. Blodet kom inte förrän efter halv åtta snåret på kvällen så personal från avdelningen tog hand om Ebba. Transfusionen tog ca 2 timmar. Sista påsen med blod reagerade Ebba lite på, fick röda utslag i ansiktet och på bröstet samt mådde hon akut illa. Illamåendet gick över efter en stund. Läkaren som tittade till Ebba ville ändå hålla kvar oss en timme till för observation. Helt klara var vi 23:15 på kvällen. Ebba trött som ett djur och jag med samt vrålhungrig. Jag hade tackat nej till mat i tron om att allt skulle gå lite fortare. Smörgåsarna som jag tog med mig tog slut på eftermiddagen.

Igår var hon piggare. Stor skillnad märktes på hennes ork. Hon lekte spa (julklapp från Barncancerföreningen Södra) med sin bästa kompis och var ute i backarna och åkte pulka. Framåt kvällningen var hon däremot helt slut. Febern och den tuffa behandlingen har oundvikligen satt sina spår.

Idag har hon bara hållt sig hemma med en stressad mamma som håller på att packa för glatta livet då vi ska flytta nästa helg. Har ju inte hunnit packa speciellt mycket den senaste tiden. Först födelsedagskalasen sedan den övveraskande vistelsen på sjukhuset som skulle bli 2-3 dagar som i stället blev 11 dagar.

Hoppas att vi får stanna hemma ett tag nu annars får familjen rycka in som pack- och flytthjälp! Det är väl det de är till för, eller :)?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar