Ebba har sovit hos mormor och morfar i veckan (morfar var i väg på jobbuppdrag och var således inte hemma). Hon tycker det är mysigt att sova där. Hon hänger med på de mesta göromålen, behöver inte vara så mycket planering. Skotta, skala potatis, busa med vovven o s v.
Hon äter fortfarande dåligt och har absolut inte samma ork som tidigare. Jag är lite observant på hur hon mår också eftersom hennes neutrofila tidigare i veckan var ganska låga.
Hoppas att hon piggnar till snart för det är inte länge till dess att jag ska börja arbeta. Inte heltid för jag anser inte att Ebba ska gå på fritids p g a smittorisken och därtill behövs jag där hemma på eftermiddagarna när hon är så trött och hängig och mår dåligt emellanåt. De intravenösa behandlingarna är inte avklarade förrän till hösten. Då är det ”bara” tabletter i olika de former och lumbal punktion (sticket i ryggen) med cytostatika var 8:e vecka. Sedan är det ju inte endast för det fysiska jag känner att jag behöver vara där. Tror att hon har fixat detta också p g a att hon känner sig trygg med att vi har funnits där hela tiden vid hennes sida. Det vill vi ju fortsättningsvis också finnas.
Häromdagen hände något som fick mig att tänka på något som man nog mest tänker på i början av en sådan här tragedi.
En avlägsen kompis till min man miste sin son under nyårshelgen. Pojken hade varit kroniskt sjuk ett tag och de visste nog att hans liv inte skulle gå att rädda. Min man skickade ett SMS till dem när vi fick reda på att sonen hade gått bort. Kompisen svarade med ett tack. Några dagar senare fick Rikard ett nytt SMS från honom. Då ringde Rikard upp. Han tänkte att visst det en jobbig situation, att prata med någon som precis mist sin son. Men tänkte därefter att det är just nu som familjen behöver all stöttning de kan få och att de behöver någon som lyssnar på dem.
Vissa vänner och vissa i familjen fanns inte där som man hade önskat när Ebba blev sjuk. Men allt är inte av ondo. Vi har faktiskt fått bättre kontakt med andra vänner sedan Ebba blev sjuk. De har istället visat vad sanna vänner verkligen finns till för!
Nä, får fortsätta packa nu. Köket tar en evighet att packa. Hur många prylar får plats i ett kök egentligen? Medicinskåpet upptar en helt egen flyttlåda kan jag säga.
Trevlig helg på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar