Farmor skrattade åt Ebbas brutala ärlighet. När sjukgymnasterna frågade henne om hon gjort övningarna svarade hon att hon inte alls hade gjort dem :). Rak och ärlig som vanligt. Precis som jag har lärt henne. Så länge det inte skadar någon annan och det gjorde det ju inte. Det är ju viktigt att vara ärlig annars kan de ju inte bedöma vilken "behandling" som avhjälpte problemet.
Det vet vi än idag inte vad det var som hjälpte eller vad värken berodde på. Som sagt, det lär vi nog aldrig få reda på. Sjukgymnasterna höll med mig och sade till svärföräldrarna att vi kunde höra av oss om vi behövde hjälp igen. Skönt att ha en kontakt in om det skulle behövas. Men det är andra barn som behöver deras hjälp bättre än vi just nu. Så då var en pärs på huvudvärk till och från i 3,5 månader över. Undra om det är något nytt som ska avlösa det eller vi får lite lugn och ro ett tag nu.
Ett barn som har gått igenom en cancerbehandling har nog, till en början i alla fall, lite annorlunda drömmar än ett "vanligt" barn. En av Ebbas har varit under flera års tid att besöka Gekås, i folkmun även kallat "Ullared". Vi har inte velat besöka Ullared p g a att det ofta är mycket folk där. Men nu vågade vi oss på det. Jag och mannen hade planerat att hålla det hemligt tills dagen då vi skulle åka men mannen försade sig ett antal gånger så några dagar innan berättade vi för barnen. Lillebror blev också glad, vi har följt tv-programmet slaviskt så han känner också väl till stället.
Det blev en lyckad utflykt där Ebba kunde gå och shoppa loss med sin kusin. Hon shoppade en del kläder, kan ju det själv vid det här laget. Sedan träffade hon ju också en Ullared-kändis. Hon frågade om det var ok att hon tog ett kort på honom och det var det. Hon har känsla för integritet också. Bra att hon frågade om det var ok att ta ett kort innan hon gjorde det. Ja, ni ser ju själva vem det var. Det förgyllde hennes dag kan jag säga. Lillebror blev nog lite "avis" för att han inte träffade Morgan eller Ola-Conny, eller Boris för den delen. Men han sade inget om det, det är bara en känsla jag fick.
Ja, det blev en del kläder till barnen. Märks att Ebba har börjat växa igen. När vi gick igenom hennes garderob häromdagen så var det en hel del plagg som hon har kunnat ha i flera år (!) som inte längre passade henne. Det var en skön känsla att kunna lämna dessa till andra behövande.
Igår var det dags för provtagning. Även prover för kalcium skulle tas. Hon har tagit tabletter för det de senaste månaderna eftersom hon hade brist. Tyvärr sprack kärlet så det får tas om senare i veckan.
Om en och en halv månad ska vi ta prover även på D-vitamin som hon också har ätit sedan ett tag tillbaka p g a brist.
De andra proverna var väl ungefär som förra gången. De vita och neutrofila ligger precis över den tillåtna gränsen. Däremot var ett av levervärdena precis på gränsen. Riktvärdena är 0,22-0,6 och Ebba låg på 0,59. Läkarna sade inget om det men kommer att ta upp det nästa kontroll i Lund. Så länge hon mår bra så är det inget akut. Det värdet brukar det bli hemolys på och kan inte avläsas så det värdet har vi inte fått på ett tag. Proverna brukas tas i fingret och då är det mycket större risk för hemolys än annars.
Häromveckan var hon också på Busfabriken med en kompis. Det är också ett ställe som vi har undvikt, under vintertid i alla fall, eftersom det periodvis är mycket folk där och man vet inte hur det är med rengöring av prylarna där. Men nu fick hon i alla fall. Hade lovat henne att hon skulle få åka dit i början av april om hon var duktig i skolan, vilket hon ju är.
Själv har jag också varit ute på "äventyr". I helgen som gick var det årsmöte med Barncancerföreningen Södra. Mycket givande dag får jag säga. Träffade en del gamla vänner från avdelningen men lärde också känna nya underbara människor som har gått igenom eller t o m går igen det vi har varit igenom. Synd att det är en sådan hemsk sak som ska föra oss samman bara.
Synd att mannen inte kunde följa med bara. Barnvakten blev tyvärr sjuk. Men det hade varit roligt och mysigt att ha haft mannen med. Vi har inte haft en helt barnfri kväll på många år, tror det är uppåt en 5 år sedan sist. Men som vi brukar säga, barnen är vårt liv och därför måste de få vara med och dela det. Har svårt för folk som lämnar bort sina barn titt som tätt som det finns vissa i ens omgivning som gör. Varför har man då skaffat barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar