Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


fredag 15 mars 2013

Bättre och bättre dag för dag...


På måndag är det ett halvår sedan Ebba avslutade sin behandling. Vi var nere i Lund i förra veckan och allt såg ok ut. Hon har växt lite mer än sju centimeter på ett år. Och hon tappar tänder nu för tiden i en rasande fart. Två stycken på två veckor nu. Tror hon har tappat sju eller åtta tänder sedan hon avslutade behandlingen. Det tyder ju mycket på att kroppen har legat i ”träda”.

Hennes värden är ok fortfarande. De vita ligger lite över nedre gränsen och neutrofila låg bra. Sist tog de njur- och levervärden också. De såg normala ut de med.

Från och med nu är det läkarbesök i Lund var tredje månad och provtagning var sjätte vecka. Kommer att vara så 1,5 år fram över. Kommer kännas märkligt att inte ha sådan koll på hennes blodstatus längre. Det har ändå känts som en livlina. Att ha koll på de värdena, för då är allt ok. Nu får vi enkom förlita oss till hur hon mår.

Om ett halvår opererar de bort port-á-cathen. Det känns däremot lite mer läskigt. För det första kommer de flesta återfallen efter 2-3 år vad jag har förstått. Då kan jag tycka att det är dumt att operera bort en välfungerande manick nu. I och för sig så har en port en livslängd på ca 5 år. Men kusinen som också har en har haft sin i 9 år nu och läkarna opererar inte in en ny så länge den fungerar som den ska. Det är en stor operation och Ebbas gick ju mindre bra vid första tillfället. 5 cm slang som låg i hjärtat och störde. Kommer aldrig glömma när Rikard frågade läkarna om kirurgen hade varit full när han satte in Ebbas port. Och frågan var verkligen berättigad kan jag tycka.

Huvudvärken fortsätter att förbättras. Tror att hon i genomsnitt de senaste veckorna har haft huvudvärk en gång i veckan. Det är ju nästan normalt kan jag tycka. Även om jag inte själv brukar ha huvudvärk så ofta. Men det är ju en avsevärd förbättring sedan i höstas. Ska till sjukgymnasterna snart igen och jag tycker vi kan börja avveckla dem. De har gjort sitt tycker jag.

Höften verkar också ha gått på tillbakagång. Hon har inte sagt någonting och då påpekar jag inte det heller.

I veckan var det utvecklingssamtal och det gick bra som vanligt! Det enda som vi behöver ligga i lite mer med är engelskan. Det är ett ämne som vi inte har lagt högsta prioritet på. Svenska och matte är ju viktigare. Men nu är det dags att komma i kapp där med. Tycker faktiskt att hon har förbättrats avsevärt sedan i höstas. Men hon ska bli ännu bättre. Sedan finns det ämnen som hon har lätt för och bara ”flyter med” som läraren uttryckte det och det måste jag minsann säga är strongt gjort av Ebba. Man kan inte vara annat än stolt över henne när man går ifrån ett sådant utvecklingssamtal :).
Här ser ni Ebba nyklippt och fin men bara topparna får röras. Hon ska spara till riktigt långt nu säger hon. Hon sitter med det bästa som finns i hela världen, lillebror, som nu är ett år fyllda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar