Jaha, så mådde Ebba illa igen i fredags morse. Så förvånad man blir. En kytril fick råda bot på det. Vi har i och för sig sagt till henne att ta något sött direkt när hon går upp på morgonen. Är jag vaken påminner jag henne. Med oftast hinner hon inte upp och få i sig något (där blodsockret hinner verka) förrän hon kräker. Det är bara till att ge henne kytril med en gång.
Ebba är en otursfågel. Kanske lite klumpig också. Hon har alltid haft en tendens att ramla. Hennes obefintliga reflexer och droppfötter gör ju inte saken bättre nu heller. Ja, som sagt så cyklade hon och trillade i fredags eftermiddag. Skrapade upp armen och foten. Armen läker som den ska men hon har fått såret på foten precis där skon brukar börja på ovansidan foten. Hur lätt är det att hålla det rent och fritt från "skav"? För ca 2 år sedan fick hon en liknande skada på foten och fick en stafylokockinfektion i den. Det även om vi sköljde och baddade med klorhexidin och alosolsprit. Jag är naturligtvis att detta ska hända igen. Nu är det även rötmånad. Då ska man ju vara extra försiktig.
Ska försöka få tag på dagvården imorgon bitti och höra om en läkare kan ta en titt på Ebbas sår på foten. Men sedan vet jag hur det är. Sist hon hade sår på tummen fick jag ju tjata mig till antibiotika. Jag såg ju att såret inte läkte som det skulle, att det blev sämre och sämre, medan läkarna, "det är ingen fara". Nä, kanske inte på en vanlig Svensson men på ett barn med cancer, under behandling, och med tidigare historik med massiva abscesser av just gula stafylokocker, då bör man vara mycket mer observant. Det var ju först när hon fick antibiotikan som såret läkte som det skulle. Alltid denna ständiga oro...
Och så blir det inget bad i pool eller hav förrän såren har läkt. Så så var det med det roliga. Tur att hon hann bada mycket och länge hos kusin vitamin i förra veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar