Nu är det äääntligen över!

I tisdags var som sagt sista behandlingsdagen. De tog ryggmärgsprov då också. Risken att det skulle påvisa något var liten men vi har ändå varit nervösa innan vi fick svaret igår. Allt såg bra ut. Då kan man pusta ut ett tag i alla fall.

Jag tog alla mina frågor med läkaren i tisdags också. De vill ju ogärna prata om vad som händer vid ett återfall. Det märkte jag. Det jag fick fram i alla fall är att det är 2,5 års behandling som gäller, just nu i alla fall, det kan ju ändras med tiden, om det inte är så att hon får ett återfall inom kort. En stamcellstransplantation med en bra matchad donator (HLA) är det 90-95 procents chans att överleva. Men det är ju som sagt inga exakta siffror som han sade. Sedan är det kanske inte alltid tid till att finna en sådan matchande donator. Som sagt de pratar ogärna om siffror.

Levern bör återhämta sig inom  ungefär en månad. Så det är bara till att hålla koll på värdena och se till att de går neråt.

Det är provtagning nu första tiden varannan vecka och läkarbesök var sjätte.

De gjorde en njurtest på Ebba när vi var inne men den har vi inte fått något svar på. De kontrollerade även hjärtat med ultraljud och gjorde ett EKG. Läkaren gjorde en preliminär bedömning till oss direkt och hon tyckte allt såg bra ut.

Vad gäller koncentration- och inlärningsproblematiken är det tydligen ett vanligt problem bland barn som har gått igenom cytostatikabehandling. Läkaren sade att barn finner sätt att kompensera detta men det finns statistik att det är lite färre barn som läser vidare som har gått igenom en behandling. Sedan om det beror på ovanstående eller om de har kommit efter i skolan p g a tiden de har missat i skolan förtäljer inte statistiken. Ebba har ju inte kommit efter alls i skolan så det är ju positivt det. Och som sagt, hon hade lätt för att lära innan så det är väl därför hon märker av skillnaden nu. Får kämpa lite mer än innan.

Hur ser vi då ett återfall. Läkaren sade att det är främst avvikelser som vi kommer att se det på. Infektioner, näsblod, fler blåmärken e t c. Förmodligen inte på proverna även om det är ett avvikande mönster på de som vi också kan märka det på då.




Ebba är glad för det är sista behandlingen i ryggmärgen!

 Annars har veckan varit kaotisk som vanligt. En dag fick jag slänga mig in i bilen med lillen för min farmor behövde akut in till vårdcentralen (ambulansen tyckte att hon var för "pigg" för att åka med dem). Ja, det var ju lätt för mig att asa på en snurrig 84-årig tant med feber (inget smittsamt) som har jätteproblem att gå samtidigt som jag hade lilleman med mig. Men det gick till slut. Eller rättare sagt, det fick gå. Fick sedan åka in med henne till lasarettet och få henne inlagd. Hon ligger inne än. Problem med njuren men det går åt rätt håll verkar det tack och lov som. Trodde att vi skulle få lite lugn och ro sedan men ack nej. Igår kväll trillade Ebbas äldsta lillebror och skar upp knäet. Ett djupt sår (nästan ända in till skelettet) som mätte ungefär fem cm, fick sys med sex stygn på akuten och ett sår till som de fick klippa bort huden på som hade skavts av. Ja, nu känner jag att jag har fått nog av sjukhus denna vecka kan jag säga.

Ikväll ska Ebba på party hos en kompis. Så då har vi något roligt att se fram emot :).

Trevlig helg på er alla!