Igår ringde Ebbas patientansvarige läkare (pa-läkare). Hon hade väl inte så mycket nytt att komma med. Vi vet att Lund gärna inte lägger sig i behandlingen utan kan ge råd och stöd. Hudläkaren (som skulle ha tagit kontakt med oss för länge sedan) skulle höra av sig till oss. Hon hade fått klartecken från Lund att ge Ebba längre doser med anitbiotika under en längre period, profylax som det tydligen kallas. Jag tycker det hade varit superbt om hon hade satt igång med denna behandling nu, direkt efter behandlingen hon har fått mot gula stafylockoker för att bättre kunna hindra ett "återfall". Men nej, hon har inte hört av sig än. Frågan är om vi själva ska smygstarta med halva dosen av vad hon har fått tidigare. Jag tror det är klokt att börja och inte invänta den sega läkaren till nästa vecka, om hon ens hör av sig då. Tror faktistk vi gör så.
Läkaren had inte så många idéer att komma med. Sårläkande och bedövande salva hade onkologen i Lund tipsat Rikard om till Ebba i onsdags. Läkaren hade också pratat med samma onkolog så hon hade också fått det tipset. Vi ska köra på det i två veckor nu och se om det blir någon förbättring. Därtill ska vi testa en salva, som egentligen är till för såriga bröstvårtor, alldeles ny salva, som hon ville att vi testar på Ebbas mun som skydd och fuktighetsgivande. Så det blir den kuren nu framöver. Det tråkiga är att hennes mun blir bara sämre. Såren utvidgar sig och nu är det ett stort sår i mungipan och överläppen börjar också bli sårig. Det är så frustrerande.
Såren på fötterna verkar vi i alla fall, peppar, peppar ta i trä, hålla i schack med kaliumpermanganaten som vi nu använder dagligen på inrådan från pa-läkaren.
Hennes händer är ju såriga och nariga. Vi får nog börja ta kaliumpermanganat på de mest såriga och svullna fingrarna nu. Narigheten smörjer vi med den kräm som vi känner till som är fetast, Repair.
Själv, ja, jag är svullen som en ballong. I går eftermiddag kunde jag inte se var mina anklar var, så svullen var jag. Händerna ja, fingrarna är nu i princip helt bortdomnade och gör ont ända upp till armbågen emellanåt. Risk för att man bränner sig när man har så dålig känsel i fingrarna p g a högt tryck. Snuva har jag också åkt på och försöker göra allt för att Ebba inte ska få den. Hon har nock som det är.
Nu har vi ordnat allt till bebisen. Skönt att det är ordnat nu, speciellt när man mår så där. Slipper stressa runt med det. Nu väntar vi bara på underverket själv :). 4,5 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar