Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


onsdag 18 juli 2012

Två månader kvar imorgon!

Imorgon har Ebba bara två månader kvar på sin behandling. Visst, eländet är ju inte över för det. År av kontroller och provtagningar väntar och nervösa föräldrar på provsvaren.

Sedan alla komplikationer som hon kan få dras med livet ut. Därtill har hon en 10 gånger så stor risk att få annan typ av cancer p g a just cellgiftsbehandlingen. En tredjedel av den vuxna befolkningen drabbas ju ändå så min fråga är då hur stor risken för Ebbas del är när man räknar med det i kalkylerna?

Hur det än blir så är vi glada att vi har kommit så här långt.

Ebbas värden är på nedgång igen. Neutrofila ligger på 0,8. Hb, på 120, och blodplättar på ca 350, har däremot ökat lite. En eftermiddag i veckan kände hon sig frusen och lite hängig. Hon tog tempen när hon kom hem och då låg den under 37,5. Någon timme senare tog hon den igen och då låg den på 38,3. Ja, hennes kropp blir lite ur balans när värdena är låga. De är ju inte superlåga men 0,8 är inte så mycket. Dagarna efter har tempen legat normalt.

Ändå har hon inte fått så höga doser med cytostatika de senaste veckorna som hon brukar få.

Den veckovisa dosen blir densamma som förra veckan, med en purinethol dagligen och 6 metotrexate igår kväll.

I nästa vecka är det Ebbas nästsista behandling i ryggen, metotrexate genom lumbal punktion. Nästsista. Det känns verkligen märkligt. Verkligen overkligt. Läkarna har sagt att det som föräldrarna oroar sig i detta stadiet är återfall p g a att barnet inte äter medicin längre. Jag kommer nog oroa mig i flera år framåt för det. För varje år som går blir risken mindre för ett återfall tack och lov. Det är ju trots allt ganska många som får återfall, ca 20 %, vilket jag tycker är mycket.

Ja, livet går vidare. I helgen var vi med några goda vänner på Bakken i Danmark. Ett lite mindre tivoli men gemytligt. Ebba hade superskoj tillsammans med deras nästan jämnåriga dotter. De var lika tokiga i att åka karuseller båda två så jag kan ju säga att tivolit gick back på de armbanden på de två barnen. Det är så det ska vara - härligt!

Äldsta lillebrodern är lite mer försiktig av sig. Efter några halvvågade karuseller ville han inte mer. Barn är olika och det är våra. Han stod och gjorde mig sällskap vid vagnen i stället eller vem som nu passade minstingen för jag åkte också några karuseller. Det blir man aldrig för gammal för!

Här ser ni tjejerna i en variant av "Fritt fall".



Fortfarande tänker man på Ebbas osteonekroser. Vi ska ju följa upp dem nu i höst för de har inte läkt ut än. Jag var tveksam om hon skulle åka vissa av karusellerna men som när det gällde lägret. Hon måste ju få leva ungjäntan! Hon har missat tillräckligt!

Jag har fått börja tänka lite som hon gör -

Carpe Diem

tisdag 10 juli 2012

En fantastisk tjej!



Det måste bli ett andra inlägg idag. Blev så glad av telefonsamtalet jag fick idag.

Man blir bara så stolt! En av volontärerna från lägret ringde till mig precis. Hon ville kolla hur det var med Ebba i och med den höjda tempen och blåmärket i förra veckan. Jag kunde ju berätta att det var bra med Ebba nu och att hon hade okej värden.

Hon berättade också att Ebba är en redig tjej som det är ordning och reda med. Vågar vara sig själv och en mycket mogen tjej. Mycket positiv och verkligen en glädjespridare och ett tillskott till lägret sade hon. Hon var mycket imponerad av vår dotters sätt att vara. Gud vad jag blir stolt som mor när jag hör detta. Jag berättade det för Ebba för det är hon värd att höra!

Ja, det är just därför vi inte vill mista vår fantastiska dotter i cancer, för hon är helt underbar!


Nu är ordningen återställd!

Jag ringde till en lägerledare på fredagen eftersom Ebba inte hörde av sig under telefontiden. Jodå Ebba mådde bra och var pigg och alert igen. Det var en lättnad att höra!

Ebba ringde under lördagen. Hon hade visst haft förhöjd temp på fredagen igen. Då blev jag lite rådvill. Skulle jag ringa in till avdelningen och be dem ta prover för att se hur hennes vita ligger eller skulle vi ha lite is i magen och vänta tills måndagens prover. Jag ville gärna ta en CRP på henne också dels med tanke på febern men också med tanke på foten. Får avvakta tills söndagen innan jag tog det beslutet.

En glad och pigg Ebba mötte oss på flygplatsen i Malmö. Hon hade haft superskoj men hade längtat hem lite också. Det var ju skönt det. Då är vi inte helt värdelösa som familj :).

Eftersom Ebba verkade vara vid ganska god vigör, trots sina stora blåmärken på armarna och en lite svullen fot och en förkylning till på köpet beslutade vi att vänta med proverna på måndagen, precis enligt schemat.

Det visade sig att hennes värden, de totala vita blodkropparna och de neutrofila, hade höjts lite men låg fortfarande inom behandlingsramarna. Det var skönt det. Det var ju tur att dosen sänktes lite annars hade hon nog varit neutropen idag. CRP:n låg också normalt. Därtill har hennes temp varit normal sedan hon kom hem. Så jag är lugnare idag.

Hoppas att de inte höjer dosen för mycket nu bara. En och en halv purinethol räcker gott och väl tycker jag. Får se om läkaren håller med mig. Det återstår att se till i eftermiddag då hon får sin ordination.

Igår gick Ebbas telefon varm av SMS. Ebba hade fått jättebra kontakt med två tjejer på lägret. En tjej från Göteborg och en tjej som bodde utanför Malmö. De messade varandra för fullt. Kul att ett läger kan skapa sådan kontakter.

Får se om vi kan få några bilder från lägret. Lägerledarna skulle skicka några till oss.

fredag 6 juli 2012

Blåmärken och onda fötter på Solbacka

I tisdags ringde jag till dagvården i Lund för jag kände på mig att vi skulle få Ebbas veckovisa ordination per mail som vi brukar få även om vi redan hade kommit överens om en dos i fredags. Mailet brukar komma ganska sent på eftermiddagen, ibland efter att dagvården har stängt och då är det svårt att få tag på någon att prata med där.

Jodå, läkaren hade skrivit en ny ordination på tisdagen. Det var 1,5 purinethol i stället för 1 som vi hade fått på fredagen. Jag bad sjuksköterskan dubbelkolla med läkaren hur han ville göra. Behålla doseringen sedan fredagen eller ändra till den nya. Det blev att behålla den som vi hade kommit överens om i fredags kväll.  

Det var nog tur att vi fick behålla den låga dosen purinethol. Metotrexaten skulle hon fortfarande ha 6 av på kvällen. På onsdagen ringde Ebba hem och berättade att hon hade varit iväg och badat och där hade de hoppat från ett torn. Hon hade fått massiva blåmärken under båda armarna (vid triceps om min man förstod henne rätt). Det tydde på låga värden. Ebba brukar få lättare blåmärken och blöda näsblod när hon ligger kring 200 och neråt på trombocyterna. Egentligen ska man inte vara så känslig när man ligger på de värdena men hon är det. Verkar som om hennes trombocyter inte är lika verkningsfulla eller eller hur jag ska förklara det. Nu sist låg hon på 250 på trombocyterna och det är bra enligt läkarna. Hb:t låg också "bra" på 114. De vita var ju som sagt lite låga.

Igår ringde hon hem senare på kvällen. Hon hade haft förhöjd temp. Hade nog det fortfarande. På onsdag kvällen hade hon haft men det hade gått ner på torsdagsmorgonen. Sedan hade den stigit igen på eftermiddagen. En av kompisarna hade frågat henne om hon var trött för hon hade röda ringar under ögonen. Som mest hade hon haft 38,3 i temp. Under dagen hade hon fått ont i foten också. Hon hade fått mer och mer problem att gå på den när de var ute och gick. Till slut fick de bära henne för hon inte kunde stödja på den. Den var svullen och "lealös" som hon själv beskrev den. Då förstår ni att jag blev orolig. Har haft problem att sova i natt. Har tänkt på hur det är med henne. Om det onda i foten är en abcess till. Tankarna går alltid till det. Kanske inte konstigt när man har varit igenom det vi har varit igenom. Det mest troliga är egentligen att hon har låga värden, att de har sjunkit ytterligare och att hon nu är neutropen. Men det finns ju inget sätt att kolla det. Hennes kropp blir ju lite märklig när hon är neutropen. Oftast får hon lite förhöjd temp och värk i olika delar av kroppen. Sist var det i nacken/övre delen av ryggen och huvudvärk. Vid flera neutropenier har hon haft halsont. Symptom som inte har visat något på infektionsskalan och därmed förbryllat läkarna lite. Men vi har ju sett ett mönster och börjar känna Ebbas kropp ganska väl.

Ja, om det är låga värden får tiden utvisa. Vi ska ta prover på måndag så då visar det sig hur hon ligger.

Får se om Ebba ringer på eftermiddagen. De har telefontid att ringa på. Annars försöker jag nå en av ledarna för att höra hur det är med henne för Ebba verkar ha telefonen avstängd när hon inte ringer.

Hoppas innerligt att det är bättre med henne idag. Vissa tänker nog - hur vågar de släppa iväg henne. Ja, så har jag själv också tänkt men då ändrat mig och tänkt - vilken möjlighet jag ger mitt barn att växa. Att själv ta ansvar och få uppleva något roligt och spännande. Låga värden kan hon likväl ha där som hemma. Sedan vill jag naturligtvis inte ha henne neutropen. Men läkarna säger att hon kan gå i skolan med låga värden (dock inte neutropen, även om det finns vissa läkare som har sagt att de visst kan gå i skolan om de mår bra - men det rådet följer jag dock inte och det är endast en läkare som har sagt det under behandligen) och då kan hon åka på läger också. Hade hennes trombocyter varit låga också däremot hade jag nog tvekat. Men som sagt vi vet inte och det är inte lönt att spekulera mer i det. Bara hon mår bra så. Det är ju två dagar till sedan bär det av hemåt.

Hon verkar ha jätteskoj i alla fall. Fått många nya vänner också. De har paddlat kanot, vilket hon tyckte var superskoj. Även klättrat en 12 meter hög klättervägg (tur jag inte var där!) och badat.

De får god mat också, de har en egen kock som lagar maten.

Det visade sig att lägret hålls på Solbacka i Sörmland. Det är en före detta internatskola som Jan Guillou har gått på och som sägs vara internatskolan som omnämns i hans bok "Ondskan". Lite roligt att Ebba får bo där, när det faktiskt har en sådan historia.

Ja, jag hoppas hon ringer hem snart och att jag får höra att allt är bra med henne.

lördag 30 juni 2012

En förväntansfull dotter!

Nu har vi packat klart inför Ebbas läger vecka med betoning på aktiviteter och sport. Hon är så förväntansfull. Vi har tittat på nätet hur och var de ska bo. Ser jättemysigt ut.

Det var provtagning i måndags. Visade sig att Ebba sjunkit ytterligare i värden denna vecka, tredje veckan i rad som hon ligger ganska lågt. Hon fick en tuff veckodos så jag ringde upp och frågade om vi skulle kunna få en lägre dos för jag var rädd att hon skulle sjunka ytterligare och bli neutropen nu när hon ska iväg på läger i nästa vecka. Läkaren var stressad och hade inte tid men jag och sjuksköterskan kom överens om att ta nya prover i slutet av veckan i stället för att ha ordinationen som gällde i två veckor denna gång.

Vi tog proverna igår och med anledning av att jag var lite orolig att hon hade sjunkit ytterligare i sina värden ringde jag till avdelningen i Helsingborg och fick hennes provsvar. Mycket riktigt hade hon sjunkit ytterligare och låg nu lite över gränsen för de totalvita, alltså inom behandlingens gränser men på den nedre gränsen. De neutrofila låg också över den magiska gränsen men lite högre hade ju inte skadat. Jag ringde till Lund och förklarade hur jag tänkte och sköterskan ringde till jourläkaren, vilken visade sig vara samma läkare som hade ordinerat veckans dos till Ebba och var insatt i hennes värden. Han tyckte det var ok att korrigera/sänka hennes dos. Är ju onödigt att göra henne neutropen när hon ska iväg och inte i behandlingssyfte heller för den delen. Då kan det ju bli helt utan cellgifter i stället.

Så nu hoppas vi att hennes värden håller sig vettiga men inom behandlingens nivåer.

När jag var och hämtade Ebba i Lund förra veckan efter att hon hade varit på High Chaparral, pratade jag med en mamma om hur skolan fungerade för deras del. Den fungerade superbt. Hennes son har en underbar lärare som undervisar honom extra när de andra eleverna är iväg på t ex idrott eller slöjd för att ta igen det som han eventuellt har missat när han är på sjukhus eller hemma. Hon hör av sig till dem på sin lediga tid för att höra hur det är med honom, t o m på sommarlovet. Det kallar jag engagemang det! Det finns alltså skolor som fungerar och tar hand om barn med cancer. Tar sitt ansvar och se till att de elever får det de behöver utan att föräldrarna ska behöva ligga på och kämpa sig blå! Det är så synd att inte Ebba har sådana lärare. De gör ju inte ens sitt jobb kan jag tycka vad gäller åtaganden gentemot Ebba.

Ja, ja nu har vi lite sommarlov och samlar nya krafter till att kämpa för min dotter och de rättigheter hon har!

lördag 23 juni 2012

Och så var det dags igen...

Ebbas sår har kommit tillbaka. Än så länge bara på läppen men har de väl kommit på ett ställe brukar det inte dröja länge innan de dyker upp på fler. Och det har växt ganska mycket de sista dagarna så det är ju inte på tillbakagång direkt. Får se det positivt hon har fått vara utan dem i några veckor i alla fall.

Hon har ju fått ökade doser hela tiden så det var bara en tidsfråga innan de skulle visa sig igen.

Hade hoppats att hon skulle slippa såren nu när hon ska åka iväg på läger. Blir lite klurigt för henne att ta hand om sårbehandlingen och omläggningen själv om det nu kommer sår på fler ställen (läppen är ju inte så mycket att göra åt). Men det får hon fixa i så fall och det vet jag att hon gör om hon måste. Hon har ju varit med om att bli omplåstrad så många gånger. Borde sitta i ryggmärgen på henne med vid det här laget. Skulle hon få såren tillbaka på fötter/händer eller någon annanstans får hon ta hand om behandlingen själv tills hon åker så hon får träna. Vad makabert egentligen, hur många i hennes ålder får träna och bekymra sig om sånt här?

Igår fick en trevlig midsommar, om än en så ganska blöt en. Vi hade tur och gick ut en och en halv timme och då var det uppehåll så barnen fick dansa kring midsommarstången. Det är så härligt att kunna få fira ytterligare en högtid hemma och inte på sjukhus. Man är tacksam varje gång det händer. Varje tillfälle som var speciellt tidigare blir nu för tiden än mer speciellt. Det vet nog de som har gått igenom samma sak som vi.

En fortsatt glad sommar på er!




onsdag 20 juni 2012

Wanted dead or alive...

Hämtade en lycklig Ebba i går eftermiddag. Hon hade varit i två dagar på High Chaparral med Barncancerföreningen Södra. Hon, två tjejer och ett helt gäng killar hade varit iväg. Sedan var där fyra underbara ledare som tog hand om dem.

Det hade varit mycket stim och stoj och sena kvällar så hon var trött, det märktes. Kul att de ordnar aktiviteter för barn som har eller går igenom något så jobbigt som de här barnen gör.

Jag trodde inte att Ebba gärna pratade om sin sjukdom och behandlingen men det hade hon gjort med de andra barnen. De hade berättat lite om vad de hade gått igenom också. Det är nog bra att ventilera lite med personer som har gått igenom liknande händelser som hon själv har gjort. En tjej hade fått återfall och fått ytterligare behandling. Någon hade blivit allergisk mot sin medicin under behandlingen att den fick sluta med den. Ebba blev ju allergisk mot en av sina mediciner men hon kunde ju fortsätta med dem bara hon fick allergitabletter. 

Ebbas värden har legat ganska stabilt sedan förra veckan. De neutrofila har sjunkit en aning, till 1,0. De får inte sjunka lägre nu tycker jag. Vill att hon ska kunna åka på sportlägret som hon ska till om mindre än två veckor. Så det blev samma dos på medicineringen som förra veckan. Fick åka in akut och lämna prover igår. Ett missförstånd mellan mig och sköterskorna gjorde att vi trodde att vi slapp ta prover denna vecka. Sköterskan i Lund ringde mig precis när jag hade hämtat Ebba i Lund så jag vände tillbaka och vi tog proverna där för vi skulle aldrig ha hunnit hem till Helsingborg för att ta dem där. Så det löste ju sig bra i alla fall.

Här ser ni hur det går om man lämnar Ebba utan uppsikt ett tag :)