Och så var det dags igen...

Ebbas sår har kommit tillbaka. Än så länge bara på läppen men har de väl kommit på ett ställe brukar det inte dröja länge innan de dyker upp på fler. Och det har växt ganska mycket de sista dagarna så det är ju inte på tillbakagång direkt. Får se det positivt hon har fått vara utan dem i några veckor i alla fall.

Hon har ju fått ökade doser hela tiden så det var bara en tidsfråga innan de skulle visa sig igen.

Hade hoppats att hon skulle slippa såren nu när hon ska åka iväg på läger. Blir lite klurigt för henne att ta hand om sårbehandlingen och omläggningen själv om det nu kommer sår på fler ställen (läppen är ju inte så mycket att göra åt). Men det får hon fixa i så fall och det vet jag att hon gör om hon måste. Hon har ju varit med om att bli omplåstrad så många gånger. Borde sitta i ryggmärgen på henne med vid det här laget. Skulle hon få såren tillbaka på fötter/händer eller någon annanstans får hon ta hand om behandlingen själv tills hon åker så hon får träna. Vad makabert egentligen, hur många i hennes ålder får träna och bekymra sig om sånt här?

Igår fick en trevlig midsommar, om än en så ganska blöt en. Vi hade tur och gick ut en och en halv timme och då var det uppehåll så barnen fick dansa kring midsommarstången. Det är så härligt att kunna få fira ytterligare en högtid hemma och inte på sjukhus. Man är tacksam varje gång det händer. Varje tillfälle som var speciellt tidigare blir nu för tiden än mer speciellt. Det vet nog de som har gått igenom samma sak som vi.

En fortsatt glad sommar på er!