I förra veckan fick vi reda på att Ebba fick en plats på ett sportläger som Min Stora Dag anordnar i sommar. Vi ska bara skicka in ett läkarintyg på att Ebba fixar ett sådant läger och det tror jag väl ingenting annat om. Hon ser själv väldigt mycket fram emot det. Hon är en riktig äventyrsmänniska. Hon ska flyga utan oss föräldrar, lägerledare flyger med dem upp. Lägret är i Sörmland.
Ebba har fortfarande inte lika mycket cellgifter som hon brukar men förra veckan ökades dosen och den dosen har hon denna vecka också. Värdena på de totalvita, som läkarna kollar på för att ordinera cellgifterna, hade sjunkit en aning så denna vecka ligger de i alla fall under 4.
Ebbas hud är fortfarande, peppar, peppar ta i trä, intakt. Och tumnageln ser ju bra lustig ut men den verkar läka.
Däremot så kan man ana en rodnad vid mungipan, Ebba visade mig det igår, så det kan vara något på g igen. Skulle faktiskt bli förvånad annars.
Den senaste veckan har hon mått illa och har haft huvudvärk. Så sent som idag fick hon gå hem från skolan efter bara 1,5 timmar. Hon orkade inte längre. Det var hem och ta tablett mot illamåndet och mot huvudvärken och äta lite för att se om hon mådde bättre. Lite bättre blev det.
Hon vill ju gärna inte vara hemma själv när hon mår kymigt så hon fick följa med mig och lillebror till församlingsgården som vi ska hyra till barndopet, som går av stapeln snart. Det orkade hon med. När vi kom hem så somnade hon en liten stund på soffan. Efter det och lite lunch fick hon lite mer krafter igen.
Får se hur hennes historiaprov går imorgon. Hoppas hon är piggare då än vad hon har varit idag. Hon somnade innan kl. 22:00 - det är verkligen inte heller likt henne. Hon är en riktig nattaskramla som vi säger.
Lilleman, ja, han är lika envis som sin storasyster och mor sin. Ingen napp verkar passa, så nu har vi gett upp. Nappflaskan tog han däremot. Vi har testat två gånger till och jodå, den tar han som tur väl är. Det känns skönt att han gör det. Jag menar om någonting skulle hända så att någon annan får ta hand om honom under en period så är det ju bra att han tar flaskan. Vi testade bröstmjölksersättning i små mängder och det drack han. När man har ett cancersjukt barn så vet man ju aldrig vad som händer. Även om vi är i en underhållsbehandling så har man lärt sig att vad som helst kan hända.
Nästa vecka är det behandling. Tror det är den tredje sista behandlingen. Det är skönt att man nu kan räkna de på en hand, de behandlingarna som är kvar. Sedan hoppas vi innerligt att sjukdomen håller sig borta för evigt och att hon inte får allt för många och komplicerade biverkningar i framtiden. Skelettet, levern och njurarna är väl det som jag är mest orolig för. De har ju verkligen fått sig sina smällar under den långa behandlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar