Vi träffade pa-läkaren igår. Hon tyckte inte tån såg speciellt bra ut så hon lovade ordna en tid till ortopeden för att se om de tyckte att något behövde göras åt tån. Även för att låta dem ta en titt på tummen.
Baktlabb i Lund hade hon heller inte fått tag på. Hudläkaren hade inte heller hört av sig och pa-läkaren hade försökt nå henne vid flera tillfällen.
Pa-läkaren ringde runt för att försöka få en samlad bild av vad vi skulle göra. Infektionsläkaren tyckte att vi skulle försöka torka ut såret med klorhexidin med blött förband.
Igår eftermiddag ringde ortopeden och vi fick en akuttid tills idag. Ortopeden tyckte inte att de behövde öppna upp och dränera, varet kom redan ut så då finns det inte så mycket mer att göra tyckte ortopden. Hon rekommenderade blöt kompress med klorhexidin men att även lufta tån mycket. Tummen skulle vi inte heller röra tyckte hon. Jag frågade om vi kunde fortsätta med kaliumpermanganat men hon hade ingen erfarenhet av det så hon kunde inte uttala sig om det. Men då fortsätter vi med det. Det kan ju inte skada.
Idag hade pa-läkaren pratat både med onkologen i Lund och baktlabba och antibiotikan vi har nu fungerar och är helt rätt för stafylokocker så vi forsätter med den en och en halv vecka till. Sedan får vi alternera antibiotika. Kan hända att Ebba trots allt får äta heracillin i kortare perioder fram tills hennes behandling är slut. Heracillinen är ju den antibiotikan som verkar bäst, förutom den som hon äter nu, den har vi inte utvärderat fullt ut än, mot staffarna. Infektionsläkaren ansåg att vi skulle alternera mellan flera olika för att inte orsaka resistens. Jag är inte så glad att hon äter dalacin för den verkar ju inte göra sitt jobb. Vi får se.
Imorse var Ebba riktigt kass. Mådde illa, som har blivit allt oftare nu för tiden, riktigt lågt blodsocker och fick ont i bröst, armar och nacke. Till slut kräkte hon. Ett tag var jag riktigt orolig för hon var så blek och medtagen. Hon fick medicin mot illamåendet. Pa-läkaren undersökte nacken men kunde inte finna något fel med den. Hon hade ingen feber heller. Det tog förmiddagen innan hon nu är ok igen. Kan hända att det är antibiotikan som påverkar henne också. Det är ju ganska många biverkningar på den.
Imorgon är det dags för behandling för Ebbas del. Blir lumbal punktion i ryggen, metotrexate. Hoppas att det går bra. Det är pappa Rikard som får åka ner med henne till Lund så får jag vara hemma med småkillarna. Det är jobbigt att inte kunna vara med nere i Lund, att inte veta vad som händer, att behöva vänta på sms eller samtal när hon har sövts och när hon är klar på uppvaket. Att allt har gått bra och att allt är väl. Man vänjer sig nog aldrig vid det. Tror att Ebba har sövts närmare ett trettio tal gånger nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar