I måndags var vi inne med Ebba på sjukhuset igen för att ta prover. Det visade sig att hennes värden var ännu lägre nu, alla utom de neutrofila som hade ökat till blyga 0,6. Hb:t hade sjunkit till 89, blodplättarna till 97 och de totalvita till 1,3. Det hade nästan varit bättre om de neutrofila hade legat på 0,4 i stället för 0,6 för då hade läkarna satt ut cellgifterna helt och hållet. Då hade hennes värden kanske haft en bättre chans att öka lite mer och infektionen dra sig tillbaka lite. Men, men det blev i alla fall lite lägre dos på metotrexaten på tisdagen. I vanliga fall brukar hon få cirka sju tabletter men i tisdags ordinerades tre och purinetholen brukar hon äta två om dagen och den var ordinerad till en halv nu.
Hoppas att det vänder snart. I måndags kväll fick hon ont på tungan. Små, små blåsor dök upp och gick sönder. Tungan är röd och irriterad. Jag ringde dagvården dagen efter och läkaren ringde upp på kvällen. Han ansåg att det inte finns så mycket att göra eftersom han tror att det hänger samman med medicineringen. Hon har ju haft denna typ av blåsor tidigare. Prover, herpes och odling för bakterier har aldrig visat något.
Så vi fick bara rådet att använda lösningen som ska bedöva tungan lite.
Igår var vi på återbesök hos hudläkaren. Han tyckte att tummen, som vi har lyckats klippa av en del av nageln på, såg bättre ut. Det är ju dundersalvan som vi fick förra gången som har gjort viss verkan. Men den delen som är kvar av nageln verkar till viss del vara angripen av svamp undertill tyckte läkaren och det tycker jag nog med. Sköterskan som kom in kunde tyvärr inte ta något prov under nageln, det gjorde för ont på Ebba.
Fötterna ser också lite bättre ut tack vare krämen. Men långt ifrån läkta och frågan är vad som händer när vi slutar med den. Vi ska hålla på från och med helgen varannan dag och smörja med krämen. Se om det blir en försämring då. Tungan hade han ingen bra förklaring till heller. Vi fick i alla fall en återbesöks tid om två veckor. Blev läget värre fick vi höra av oss innan. Som sagt den vettigaste hudläkaren vi har haft att göra med på Helsingborgslasarett.
Läppen har vi ingen behandling för överhuvudtaget och den ser förfärlig ut. Den har nog inte varit så här dålig överhuvudtaget. Sedan har hon satellitutslag i ansiktet som vi försöker smörja med kortisonsalva kombinerat med antibiotika för att hålla de i schack. Känns som om man smörjer förgäves. Tar inte antibiotikan det, som det inte gör, så kan vi smörja ihjäl oss.
Tungan har bara blivit värre under veckan och Ebba har svårigheter att äta och pratar inte då det gör ont. Hon kommunicerar via papper. När hon ska äta tar hon den bedövande salvan som håller i sig i cirka 10 minuter.
Annars har hon varit trött och hängig hela veckan p g a det låga hb:t. Huvudvärk som kommer och går och blir anfådd bara av att gå i trappan. 89, det är 9 enheter från blodtransfusion. Trodde inte att vi skulle behöva ge henne blod under underhållsbehandlingen. Men fortsätter det att sjunka i samma takt som det har gjort de senaste två veckorna är det dags för transfusion i morgon. Vi ska in och ta nya prover imorgon så vi får se vad de ligger på då.
Lillebrors eksem har blivit bättre sedan vi fick en mild kortisonsalva att smörja på och blodproverna för allergi mot mjölk, ägg och soja var normala. Så jag vet inte varför han fick eksem.
Mina händer har också, tack och lov, blivit bättre. Absolut inte återställda men bättre. Förhoppningsvis fortsätter det så.
I nästa vecka ska jag ta prover för strumavärdena igen. Hoppas också att de värdena fortsatt är normala. Det var som en barnmorska sade, att man är gravid ytterligare 6 veckor efter förlossningen rent kroppsligen och det uttalandet kan jag verkligen hålla med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar