Jävla byggjättar och tummen upp (för den har läkt)

Vi kämpar vidare mot jätten NCC. Känns som David och Goliat. Men skam den som ger sig. Som min pappa säger; de vet inte vem de har att göra med och så skrattar han.

Håller just nu på att göra en sammanställning över alla fel (avhjälpta, kvarstående, ”strukna” (det får ni leva med för vi kan tyvärr inte rätta till det vi har slarvat med, det blir för dyrt/krångligt) och det är många… 75 % av våra fönster är repiga men besiktningsmannen kunde inte se några repor, han måste vara blind! Visst fönstren var inte rena, men jag ville inte putsa dem för då hade NCC bara hävdat – det är ni själva som har repat dem!

Vi hade en glaskille här för att kolla om fönstren kunde poleras (tillsammans med byggservice chefen för NCC) och glasmästaren hittade massor med många och DJUPA repor. Han frågade byggservicechefen –Vad har ni gjort med fönstren? Så han såg reporna i alla fall! Fan vad det är enerverande när NCC bara blundar för problemen och projektchefen bara tittar med näsan i luften och säger, det som inte finns i protokollen existerar inte för vår del. Vi kommer att driva det här långt och blir det en överbesiktning ska vi naturligtvis ha en egen besiktningsman!

Ebbas neutrofila låg lågt i förra veckan, precis över den magiska gränsen. Det var på vippen att jag höll henne hemma. Men hon verkar har klarat sig bra trots att hon började med sin underhållsbehandling igen förra veckan. Vi har fått undvika barnens kusiner också (och vi missade min fars 60-års kalas). Den ene har haft vattenkopporna precis och det andra syskonet har inte haft det (så risken är ju ganska stor att hon kommer att få det inom det närmsta). Det smittar ju innan och det är lååång inkubationstid. I och för sig har Ebba haft vattkoppor men eftersom cellgifterna även rensar ut antikroppar av det slaget så kan hon teoretiskt sett åka på det igen. Det är inte bra för barn med cancer och som är under behandling att få vattkoppor, det påverkar de röda blodkropparna på något sätt.

Vi gav henne tabletter mot illamåendet onsdag-fredag och då mådde hon inte illa. Sedan mådde hon illa lördags och idag. Hon vaknade med illamående och huvudvärk idag och såg inte alls pigg och alert ut. Så det var till att stanna hemma med henne. Framåt eftermiddagen mådde hon bra igen. Det är just så det är att ha ett cancersjukt barn hemma. Man vet aldrig hur hennes dagsform är och det är bara till att rätta sig efter den.

Vad gäller huvudvärken har jag fått ett tips från en god kollega (tack Carro J). Det kan ju faktiskt vara så att Ebba har fått sämre syn (alla delar i kroppen kan ju påverkas av cytostatika, tyvärr) och att huvudvärken kan vara orsakad av det. Värt att undersöka i alla fall! Lärarna sade också att hon gärna sitter och ”kisar” när hon läser i skolan.

Tummen är nu helt läkt och vi har slutat med penicillinet. Vilken tur att hon tog kuren, annars tror jag inte att det hade läkt som det skulle och vi hade nog legat på sjukhus nu med intravenöst istället.

Hon har fortsatt problem med utslag/eksem kring mun och näsa. Läkarna tror att det kan vara någon typ av allergi. Hur lätt är det att själv utreda! Varför kan de inte bara ta ett blodprov och se (som de gjorde på lillebror när han var liten, det visade sig att han hade äggallergi). Så mycket enklare och besparar Ebba en massa besvär (och mig tid). Sen vet jag inte om det är för att allergiproverna (som jag har för mig att jag har hört i någon tidigare diskussion med läkarna) inte är pålitliga under cellgiftsbehandling. Ta ett i alla fall, tänker jag då. Det kan ju visa något!

Imorgon får vi dagens provsvar. Får se hur levern mår nu för tiden. Nästa vecka är det dags för intravenös behandling i kombination med kortison så då vet vi att Ebba kommer att vara hänging ett tag framöver igen. Planerar alltså inga stordåd till nästa helg.

Ebba tackar också er som tänkte på Barncancerfonden på hennes namnsdag igår!