Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


fredag 30 november 2012

Huvudvärken är lika envis som Ebba!

Läget är ungefär som förra gången jag skrev. Hennes hud är inte bättre, snarare sämre nu, trots allt smörjande. Kylan påverkar nog lite också. Vi köpte parfymfritt shampo på apoteket men det har inte hjälpt mot utslagen och den torra huden. Så det var troligen inte det heller. Värt att prova i alla fall.

Huvudvärken hänger också kvar. Men har minskat lite i frekvens och styrka. Kan ju hoppas att det fortsätter så. Hon blir ju trött och hängig av att dras med den där förbenade huvudvärken. Speciellt när hon vaknar på natten med den. Det är verkligen underligt.

Telefonmötet med pa-läkaren för en tid sedan gav väl inte så mycket heller. Hon remitterade oss till en sjukgymnast. Bara för att kunna utesluta att inte huvudvärken beror på något helt annat som vi har "förbisett". Så som felbelastning eller "tannagnissel". Men jag tror inte det är det. Jag är nästan övertygad om att det hänger samman med den avslutade behandlingen. Kanske till och med förgiftningen som hon fick för något år sedan. Man vet inte vad den får för efterverkningar. Men som sagt det är min teori. Allra helst hade jag velat göra en MR på henne för att se hur det ser ut. Hon hade ALDRIG huvudvärk innan hon fick leukemi och fick cytostatika.

Häromdagen blev jag ganska skraj. Ebba klagade att hon hade ont i ryggen. Det tar jag alltid på allra största allvar. Jag hade inte fått provsvaren för veckan då så jag ville naturligtvis få tag på dem för att se hur hennes värden låg. Jag mailade Lund om dem, där brukar jag få svar ganska snabbt. Hela dagen gick så på eftemidddagen försökte jag få kontakt med dagvården på hemsjukhuset. Inget svar. Ringde vid tre tillfällen och sista tillfället så hade de stängt (tidigare än normalt). Frustrationen började komma. Då ringde jag till avdelningen. Till slut fick jag tag i en sjuksköterska (som konfererade med en läkare i och med Ebbas ryggonda) som kunde hjälpa mig. Värdena var ok så det kunde vare sig röra sig om en infektion eller ett återfall. När jag väl hade fått de svaren kände Ebba sig bättre i ryggen. Som tur väl var.

Ja, man blir nog lite stirrig över saker som vissa föräldrar nog skulle viftat bort ganska lätt. Men så är det att leva med en dotter som har haft leukemi och precis avslutat sin behandling.

Ni undrar kanske hur det har gått för min farmor. Tyvärr är det dåliga nyheter där. De kunde inte operera bort njuren som de hade tänkt. För dålig njurfunktion på den då kvarvarande njuren. Hon får alltså leva resten av sitt liv med tumören på njuren. Äldre människors celldelning går mycket långsammare än yngres så det kan hända att hon trots det har flera år kvar att leva. Det hoppas vi på i alla fall. Tycker vi har haft tillräckligt med död och elände de gångna åren. Det får vara en paus med det nu känner jag.

tisdag 13 november 2012

Att folk inte visar respekt, alltså!

Ebba har åkt på en ganska rejäl förkylning. Ingen feber men hon har varit mer hängig än vanligt under helgen och hostig. Och så skolan. Det finns fortfarande föräldrar som inte förstår att Ebba är infektionskänslig ett tag till. Skickar sina barn till skolan utan den där feberfria dagen! Helt sanslöst alltså. Tycker, oavsett om de har en infektionskänslig elev i klassen eller ej, att denna regel ska följas, för att i så stor utsträckning förhindra att smittan sprids vidare. Men det har de föräldrarna tydligen inte förstått.

Och sedan huvudvärken som inte vill ge med sig. Den hänger envist kvar. Tror hon har varit helt huvudvärksfri en dag på en och en halv månad nu. Huden är den samma. Vi smörjer snart ihjäl oss. Men som tur är så har det hjälpt på händerna. Där hade hon sår och sprickor och då smörjde vi så in i helvete, rent ut sagt, för att hon inte skulle få infektioner där. Det har läkt ganska bra nu. Men det är ju ett aber att hålla på så här. Fick idén att det kunde vara fjälleksem från en god och klok vän. Botmedlet är då att smörja med mjällshampo. Värt att testa kanske. Får se om jag får tag i något parfymfritt sådant. Borde ju finnas på apoteket.

Ska ha telefonmöte med pa-läkaren i slutet av veckan. Tror inte det leder till något. Vare sig när det gäller huvudvärken eller huden. Det finns ju inte så mycket de kan göra, inte så länge hon inte visar andra symptom.

Provsvaren från igår erhöll jag idag också. CRP:n var än så länge inte hög men de vita och neutrofila har ökat en del och det tyder ju på att hon har ett virus i kroppen. Förhoppningsvis ger detta virus inga ”följdsjukdomar”. Hon har varit ganska hostig också. Hoppas att det stannar vid det. Man är alltid orolig när det gäller Ebba.

Ebba är en rätt så sorgfri person, funderar inte så mycket kring hemskheterna som hon har råkat ut för. Men häromdagen, när hon skulle till att sova, frågade hon mig hur många det är som får återfall. Jag svarade att det är ungefär tjugo procent. Då responderade hon med att det faktiskt är ganska många. Och ja, det är ju en del, det är det. Jag svarade henne ändå att vi verkligen hoppas att hon slipper ett återfall och att hon inte skulle fundera mer på det.

Både min man och jag har ju haft våra tankar på ett återfall i och med huvudvärken och de infektioner hon har åkt på sedan hon slutade med sin behandling. Men som sagt. Det krävs mer för att det ska luta dit hän. Och att de vita ökar nu när hon är förkyld tyder ju också på att immunförsvaret arbetar som det ska.

måndag 5 november 2012

Alltid rädd för ett återfall! (uppdaterad)

Ebbas huvudvärk är bestående. Främst på nätter och kvällar som den kommer och är ofta kvar in på morgonen. Märker att hon är påverkad av den. Dagarna brukar den bli bättre. Imorse var det riktigt illa. En sjua på skalan 1-10 vad gäller smärta. Man märker det på henne också. Hon beter sig som om hon har en riktig baksmälla. Idag fick jag tvinga i henne en huvudvärkstablett. Hon är som jag, äter inte gärna tabletter. Efter ett tag blir huvudvärken oftast lite bättre men den försvinner aldrig helt. De har ju varit lediga en hel vecka och tycker det är bra om hon kan gå i skolan och även träffa sina klasskompisar. Huvudvärken blev lite bättre så hon i alla fall kunde masa sig i väg till skolan.

Vi för ju huvudvärksdagbok och den ser inte rolig ut. Hon har inte varit utan huvudvärk någon dag sedan vi började bokföra den. Vilket nog är en två veckor nu.

Vi var i Lund i förra veckan på kontroll. Då nämnde vi det. Lund hade påbörjat en utredning om nu Helsingborg inte hade varit först med det. Alla kan ju inte vara involverade.

Jag ska ha telefonmöte med Ebbas pa-läkare i nästa vecka om huvudvärken. Får se vart hän det leder.

Det man är rädd för är att det är ett återfall i ryggmärgen/hjärnan. Onkologen i Lund sade att det ofta följs ofta av nackstelhet och andra åkommer som kommer efterhand. Än så länge har Ebba "bara" den envisa huvudvärken. Och så huden förstås.

De andra värdena såg ok på Ebba. Njurvärdena har gått ner lite, tack och lov, men ligger inte där de brukar. Levervärdena ser ok ut nu, som sist.

De vita är pressade än. Ligger lite under normalvärdena.

Ja, huden. Den är fortsatt fläckvis narig och torr över delar av kroppen. Ibland fnattar den stackaren sig som om hon hade fått skabb. Den där kortisonsalvan gjorde absolut ingen verkan. Vi smörjer och smörjer och det verkar ändå inte hjälpa. Det är därför  jag inte vill att hon duschar i skolan än efter gymnastiken. Huden måste återhämta sig ytterligare innan den utsätts för en massa bakterier. Vi vet ju hur det kan gå och det vill vi inte ha igen.

Hon har haft en hel del kul på lovet i alla fall. Först med barncancerföreningen på spa med tio andra tjejer. Så nu har hon fått ytterligare kompisar där :). De hade det riktigt mysigt med övernattningen och allt. Dagen efter så fick småbröderna hänga med syrran och mamma på Kannibalmuseum, det också med Barncancerföreningen. Det var spännande. Vi fick träffa en man som rest i över 160 länder och varit med om en hel del. Ebba som älskar att resa blev nog ganska imponerad.

Ebba på Kannibalmuseum, här bärandes på en brudmössa från något exotiskt land i Afrikas djungler.

I onsdags var hon och en kompis ute och gick "Bus eller godis". De gick inte så länge för det var ju ganska kallt den dagen.

Sedan har dagarna fyllts med att både slappa och vara med kompisar. Skönt att hon får ta det lite lugnt. Hon behöver vila upp sig. Det tar ju ganska mycket på henne att vara i skolan. Märker att hon är trött på kvällarna. I lördags sov hon över hos mormor och morfar. Hon hade "arrangerat" så att alla tjejkusinerna på min sida sov över hos dem. De gick "bus eller godis" där med. Senare gick de och hälsade på gammelfarmor (min farmor). Hon har fått sin diagnos nu. En tumör på ena njuren. Hon ska snart operera bort den, då får vi se om den är elak- eller godartad. Vi har ju två njurar så hon klarar sig nog bra med en. Men det är ju tufft att opereras när man är över åttio år. De genomsökte henne också efter metastaser men har inte kunnat finna några som tur väl är. 

I söndags var vi för första gången på "vanlig" bio efter det att Ebba insjuknade i cancer. Hennes värden är ok och det var ju inte någon fullsatt bio vi gick på. Men det var mysigt att göra något som "vanliga" familjer ser som självklarheter.

Med mig, ja tennisarm och karpaltunnel, det ska jag nog överleva. Mina strumavärden var lite hejsan svejsan igen så det är bara till att ta nya om tre månader. Tycker de släpper en lite för snabbt/lätt på vårdcentralen. Hade jag själv inte påpekat hur jag mådde och rådde dem till att ta strumavärdena igen så hade de nog inte gjort det.

onsdag 24 oktober 2012

Omprioritering

Vi var hos pa-läkaren i måndags. Hon tyckte inte att Ebbas hud såg så farlig ut. Men tyckte precis som jag att försöka göra den bättre så att bakterier inte får fäste igen. Underhålla, underhålla, underhålla med andra ord. Så vi blev skickade till eksemsjuksköterskan som tur väl hade tid att ta emot oss när vi väl var där.

Ebba testade ett antal krämer för kroppen och fann en som hon tyckte om. Pa-läkaren är så mån om Ebba. Hon har förståelse för att hon har att göra med en tjej som snart är på väg in i puberteten. Hon var mån om att Ebba skulle tycka krämen luktade ok också. Hon får ju inte ha parfymerat så det kan ju lukta lite skumt, oparfymerade krämer. Tipset hon gav Ebba i stället var att köpa oljor att "dutta" i håret och eventuellt ta lite parfym på kläderna och inte direkt på kroppen. Vi skulle även tänka på att ha nickelfria smycken till henne. Ja, de flesta sakerna hade jag redan tänkt på men det är bra att Ebba får höra det från någon annan än mamma. Tror att det lyssnas lite bättre då.

Vi fick även en kortisonsalva till de torra fläckarna och de små röda utslagen. En mycket mild salva för vi vet ju vad kortison kan orsaka. Peroral dermatit och även tunn hud. Det vill vi inte. Den skulle vi smörja en gång om dagen i en vecka. Förhoppningsvis har vi ett bättre utgångsläge då för hudens del.

Pa-läkaren var nog mindre bekymrad över huden denna gång, hon var nog mer bekymrad över Ebbas huvudvärk som inte har gett sig än. Hon kände, klämde och undersökte henne. Vi fick ett huvudvärksschema att fylla i. Hon frågade oss om Ebba dricker tillräckligt och det tycker jag hon gör, vad jag ser. Hon nämnde att Ebba kanske var i behov av glasögon. Det har hon ju redan och Ebba sade till läkaren "att den typen av huvudvärk sitter i pannan". Så hon känner skillnad på huvudvärk och huvudvärk. Denna huvudvärk hon har nu sitter som ett diadem över hjässan.

Själv var jag hos läkaren igår. Har haft värk i kroppen ett tag nu och varit tröttare än normalt och mina händer är inte ok än och så har jag ont i ena armbågen. Försöker dra ut på det in i det längsta. Är trött på att springa hos läkare. Men det går ju till en viss gräns, sedan måste man. Läkaren, förutom att ta prover, bland annat strumaproverna igen, remitterade mig till sjukgymnasten för att kolla upp händer och armbåge. Hon trodde jag hade råkat ut för tennisarmbåge. Sedan skrev hon ut starka antiinflammatoriska tabletter till mig att äta under en viss tid. Känner mig snart som en tablettfabrik. Tur man inte ammar längre. Får se vart det leder till. Jag ska börja med mina skenor igen. Tyckte inte de hjälpte förra gången, får se om de hjälper nu.

onsdag 17 oktober 2012

Hudproblem och oidentifierat virus

Det var en tid sedan jag skrev. Hinner knappt med sig själv nu för tiden. Tre barn, det är mycket att stå i men det är härligt!

Ebba var hemma hela förra veckan. Mådde dåligt, var trött, orkeslös och hade en rungande huvudvärk till och från. Vaknade till och med på nätterna och klagade över huvudvärken. Det hela började med ont i magen och gick sedan över till detta. Vet inte om magproblemen hängde ihop med det senare. Tempen låg som mest på 38,3. Pendlade (och gör fortfarande) mellan 37-38 grader. Jag åkte in med henne till sjukhuset på tisdagen. Där tog de hennes värden. Infektionsprovet (CRP:n) visade ingenting. Hennes vita hade ökat lite och låg strax under 5 och de neutrofila hade också ökat lite. Inga större hopp alltså. Läkarna tog en diff också. En diff är en fördelningen mellan de olika vita blodkropparna. Den såg också okej ut. Men  Läkarna tittade på huden också men kunde inte uttala sig om det. Som läkaren sade, små röda utslag kan vara vad som helst.

Så det var bara till att åka hem och vänta ut vad läkarna trodde var ett virus. Det tog sin lilla tid. Efter ungefär 10 dagar så var hon så pass pigg igen att hon kunde gå till skolan. Huvudvärken ligger lite molande kvar till och från men inte med samma styrka som tidigare.

När vi skulle ta veckans prover så tog vi också CRP, fortfarande normal. Levervärdena hade också stabiliserats sig ytterligare. De vita blodkropparna hade däremot inte ökat utan sjunkit lite och ligger fortfarande inte inom normalintervallet. Njurvärdena hade ökat ytterligare. Ebba brukar ligga kring 30 men ligger nu på över 50. Lite oroväckande. Tyder ju på att njurarna jobbar mer än normalt. Får se om de värdena stabiliserar sig tills nästa provtagning. Får ta upp frågan med läkarna i Lund när vi ska dit där i slutet av oktober på kontroll och provtagning.

Huden är fortsatt fjällig, knottrig och har utslag (som jag nämnde tidigare). Det värsta är väl att fjälligheten och det knottriga nu har spritt sig till halsen och ner på axlarna. Ebba tycker det kliar också. Jag ska prata med PA-läkaren i slutet av veckan. Tycker att vi får koppla in hud nu igen för det har ju inte blivit bättre och desto längre vi väntar desto större risk är det för en infektion i huden och det vill vi ju inte. Min man sade att det kan ju röra sig om en allergi. Ja, jag vet inte, allergi eller svamp. Vem vet. Hon duschar ju varje dag för att hålla bakterier borta och hon använder sig av parfymfri duschcreme. Det användar barnen alltid.

Något positivt som har hänt denna vecka är att Ebba fick oerhört mycket beröm av lärarna i skolan. De tycker att det går jättebra för henne där. Roligt att höra. Men vi har ju också kämpat för att hon inte ska halka efter i skolan. Nu när hon var sjuk så tog vi varje tillfälle i akt som hon mådde ok på att göra skolarbete, även under helgen. De tycker att hon är en intelligent tjej, både kunskapsmässigt och socialt!

Vi fick också reda på i veckan att Ebba kom med på spa som de ska åka på med Barncancerföreningen Södra under höstlovet. Det tycker hon ska bli superkul. Det blir en övernattning och det tycker hon ju är mysigt. Med på spa:t kom två tjejer till som vi känner från avdelningen. De kommer nog att ha det jätteskoj där.

Min farmor har åkt in på sjukhuset igen. Nu gör läkarna lite fler kontroller på henne för det är inte normalt med infektioner så tätt inpå varandra. Jag pratade med sköterskan som har hand om henne och hon avrådde oss från att hälsa på henne med tanke på att det finns inlagda på sjukhuset med infektioner och Ebba är ju infektionskänslig. Det tänkte jag också men det är nog bra att någon annan än jag säger det till min farmor så hon inte tror att vi inte vill. För det hade vi ju gärna velat. Det blev att skicka bud med mamma i stället. Fina teckningar från barnen och en chokladask för att pigga upp henne lite i alla fall. Ska ringa in till sjukhuset i eftermiddag för att höra hur det är med henne och se om de har fått några svar på proverna som de har tagit.

torsdag 4 oktober 2012

Provsvar och en prickig hud

Huden vill inte bli till det bättre utan till det sämre. Hon har nu fått utslag på huden också. Kring munnen och näsan, ut på kinderna också.

Det är sören att det inte vill ge med sig, vad det nu än är. Jag pratade med Ebbas pa-läkare i början av veckan och hon skrev ut lite svampkräm till henne. Men med lite varningens tecken. Blir det inte bättre inom några dagar så skulle vi sluta. Helt ok tycker jag också. Ska inte behandla i onödan men vi har gått med den torra huden länge nu. Något måste ju göras efter så många veckor nu. Annars är ju risken att bakterierna tittar dit, om det inte redan har skett vill säga.

Ringde och lämnade meddelande till pa-läkaren idag eftersom huden har blivit mycket sämre de senaste dagarna. Jag låter inte Ebba sluta med antibiotikan än eftersom hon ser ut som hon ser ut just nu. Istället ökar jag dosen i avvaktan på att läkaren ska höra av sig. Blir det inte heller bättre inom en vecka till tio dagar kan vi sluta med den också och göra ett uppehåll på en vecka till tio dagar utan någonting förutom smörja huden med mjukgörande. Blir det inte bättre då kan jag tycka att en hudläkare ta en titt på henne tycker jag. Som sagt vi får se när pa-läkaren ringer upp och vad hon säger.

Det är säkerligen det jäkla badet som gjorde det hela. Jag kommer inte låta henne åka till badhuset längre. Hennes hud tåler inte det. Det är nog lika bra att vi inser att hon inte kan börja simma igen. Besviken blev hon när jag nämnde det för henne. Men vi kan inte ha detta helvete med huden hela tiden. Det går inte. Inte bra för hennes immunförsvar att aktiveras hela tiden heller. Det behöver vila lite emellanåt också.

Det är därför som vi har tagit det lite lugnt med lillebrors sår på knäet också. Stygnen är tagna men huden är röd för att den är ny och stora sårskorpor har han kvar än. Så vi avvaktar med gymnastik och simning för honom denna vecka också. Vill inte att han ska åka på någon hudbakterie heller. Vare sig själv eller dra hem till Ebba. Vi har nog av det som det är.

Hennes provsvar från njurfunktionstestet hade kommit och det var inom normalvärdena (precis mitt emellan faktiskt). Så det var ju skönt det. Även om hennes "vanliga" njurvärde som vi tar emellanåt då vi tar blodprover var förhöjda denna gång blir man ju lite orolig. Vi tar om dem nästa gång så visar de säkerligen bättre resultat.

Hennes levervärden hade också sjunkit men var fortfarande inte inom normalnivåerna så vi tar om dem nästa gång också.

Hennes vita blodkroppar hade ökat mycket blygsamt på tre veckor. Från 2,9 till 3,3. Fortfarande under normalvärdena som ligger på 5-13. Hennes neutrofila ligger fortfarande också lågt, på samma värde som förra gången. Lite över ett och där är normalvärdena mellan 1,5-8.

Så det var vare sig en topp eller störtdykning i värden. Kanske tar lite tid innan kroppen vaknar till.

Jo, pa-läkaren och jag diskuterade också hur vi gör framöver om vi behöver läkarvård. Vi skulle följa de rutiner vi har idag ett halvår till ungefär. Detta eftersom hon ju är infektionskänslig mellan ett halvår till ett år till. Jo, det sade faktiskt barnonkologen när vi var i Lund, att det kunde ta upp till ett år! Puh...

Ja, det är bara till att kämpa vidare med Ebbas hud och infektionskänslighet.

onsdag 26 september 2012

De som mist och de som kommer att mista... ♥ ♥ ♥

Har fortfarande inte fått definitivt besked på hjärtundersökningarna och njurtestet. Ringde till Lund idag men de hade inga svar än. Skulle ringa tillbaka imorgon igen.

Levern vet vi inte hur den mår. Ska ta prover på måndag så då får vi se om det börjar gå åt rätt håll. Hon äter ju antibiotika än och det kan också påverka lever och njurar.

Utslagen i ansiktet vill inte ge upp. Hon är prickig och mycket torr. Verkar inte hjälpa hur mycket vi än smörjer. Hoppas att det snart vänder och blir bättre. Hon var med på simskolan med skolan i fredags. Huden blev ju definitivt inte bättre av det. Ångrar mig redan att jag lät henne delta. Vågar inte boka någon simskola till henne förrän tidigast till våren. Får se hur huden beter sig tills dess.

I helgen var vi i Göteborg. Barncancerfonden firar 30 år så de hade anordnat en familjedag på Liseberg.

Vi åkte upp redan på lördagen. Där hade vi bestämt träff på Universeum med en av Ebbas nya kompisar från lägret i somras. Som tjejerna hade längtat att få träffa varandra. Så där tillbringade vi hela eftermiddagen. Lillebror fick sitta i en lånad rullstol på Universeum för han hade svårt att gå.

Sedan var det av och checka in på hotellet. Gothia Tower. Därefter och hämta rullstolen som vi skulle låna av några goda vänner från avdelningen. Utan den hade vi inte kunnat åka! Något positivt är att vi har träffat nya vänner på avdelningen och det är verkligen vänner för livet. De är helt underbara människor! Ni vet vilka ni är ♥ ♥ ♥.

Kvällen avslutades med en fabulös middag på hotellets restaurang 23 Heaven. Utsikt över hela Göteborg kvällstid, fantastiskt vackert. Ebba älskar att gå ut och äta på restaurang så hon mös verkligen.

Barnen fick dela hotellrum (de stora alltså) och det gick bra. Vi hade en dörr öppen mellan hotellrummen.

Dagen efter var det en heldag på Liseberg. Det började med uppträde på scen med bland annat Sara Varga och David Lindgren. Sedan blev det ju autografskrivning. Ebba hade velat ha bådas autografer men tyvärr hade Sara redan fått åka med tåget när Ebba var framme, bland de sista. David Lindgrens skriva som barnen hade tänkt köpa med autograf på var också slut så han fick skriva den på varsin tjuga till dem. Ja, Ebba sade inte så mycket om det. Det är små besvikelser jämfört med vad hon har gått igenom så hon tog det inte så allvarligt.

Dagen fylldes sedan med karusellåkning. Lillebror åkte bara en karusell. Han gillar inte alls att åka till skillnad från sin storasyster som åker allt. Ja, allt.

Den dagen både såg och träffade vi personer som vi kände och kände igen från avdelningen. En familj som precis mist sin son, en annan som snart skulle mista sin. Det skär i hjärtat när man tänker på det. Det är en sorg som nog är ofattbar att bära. Hoppas innerligt att vi slipper uppleva det.