Huvudvärken är lika envis som Ebba!

Läget är ungefär som förra gången jag skrev. Hennes hud är inte bättre, snarare sämre nu, trots allt smörjande. Kylan påverkar nog lite också. Vi köpte parfymfritt shampo på apoteket men det har inte hjälpt mot utslagen och den torra huden. Så det var troligen inte det heller. Värt att prova i alla fall.

Huvudvärken hänger också kvar. Men har minskat lite i frekvens och styrka. Kan ju hoppas att det fortsätter så. Hon blir ju trött och hängig av att dras med den där förbenade huvudvärken. Speciellt när hon vaknar på natten med den. Det är verkligen underligt.

Telefonmötet med pa-läkaren för en tid sedan gav väl inte så mycket heller. Hon remitterade oss till en sjukgymnast. Bara för att kunna utesluta att inte huvudvärken beror på något helt annat som vi har "förbisett". Så som felbelastning eller "tannagnissel". Men jag tror inte det är det. Jag är nästan övertygad om att det hänger samman med den avslutade behandlingen. Kanske till och med förgiftningen som hon fick för något år sedan. Man vet inte vad den får för efterverkningar. Men som sagt det är min teori. Allra helst hade jag velat göra en MR på henne för att se hur det ser ut. Hon hade ALDRIG huvudvärk innan hon fick leukemi och fick cytostatika.

Häromdagen blev jag ganska skraj. Ebba klagade att hon hade ont i ryggen. Det tar jag alltid på allra största allvar. Jag hade inte fått provsvaren för veckan då så jag ville naturligtvis få tag på dem för att se hur hennes värden låg. Jag mailade Lund om dem, där brukar jag få svar ganska snabbt. Hela dagen gick så på eftemidddagen försökte jag få kontakt med dagvården på hemsjukhuset. Inget svar. Ringde vid tre tillfällen och sista tillfället så hade de stängt (tidigare än normalt). Frustrationen började komma. Då ringde jag till avdelningen. Till slut fick jag tag i en sjuksköterska (som konfererade med en läkare i och med Ebbas ryggonda) som kunde hjälpa mig. Värdena var ok så det kunde vare sig röra sig om en infektion eller ett återfall. När jag väl hade fått de svaren kände Ebba sig bättre i ryggen. Som tur väl var.

Ja, man blir nog lite stirrig över saker som vissa föräldrar nog skulle viftat bort ganska lätt. Men så är det att leva med en dotter som har haft leukemi och precis avslutat sin behandling.

Ni undrar kanske hur det har gått för min farmor. Tyvärr är det dåliga nyheter där. De kunde inte operera bort njuren som de hade tänkt. För dålig njurfunktion på den då kvarvarande njuren. Hon får alltså leva resten av sitt liv med tumören på njuren. Äldre människors celldelning går mycket långsammare än yngres så det kan hända att hon trots det har flera år kvar att leva. Det hoppas vi på i alla fall. Tycker vi har haft tillräckligt med död och elände de gångna åren. Det får vara en paus med det nu känner jag.