Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


onsdag 17 oktober 2012

Hudproblem och oidentifierat virus

Det var en tid sedan jag skrev. Hinner knappt med sig själv nu för tiden. Tre barn, det är mycket att stå i men det är härligt!

Ebba var hemma hela förra veckan. Mådde dåligt, var trött, orkeslös och hade en rungande huvudvärk till och från. Vaknade till och med på nätterna och klagade över huvudvärken. Det hela började med ont i magen och gick sedan över till detta. Vet inte om magproblemen hängde ihop med det senare. Tempen låg som mest på 38,3. Pendlade (och gör fortfarande) mellan 37-38 grader. Jag åkte in med henne till sjukhuset på tisdagen. Där tog de hennes värden. Infektionsprovet (CRP:n) visade ingenting. Hennes vita hade ökat lite och låg strax under 5 och de neutrofila hade också ökat lite. Inga större hopp alltså. Läkarna tog en diff också. En diff är en fördelningen mellan de olika vita blodkropparna. Den såg också okej ut. Men  Läkarna tittade på huden också men kunde inte uttala sig om det. Som läkaren sade, små röda utslag kan vara vad som helst.

Så det var bara till att åka hem och vänta ut vad läkarna trodde var ett virus. Det tog sin lilla tid. Efter ungefär 10 dagar så var hon så pass pigg igen att hon kunde gå till skolan. Huvudvärken ligger lite molande kvar till och från men inte med samma styrka som tidigare.

När vi skulle ta veckans prover så tog vi också CRP, fortfarande normal. Levervärdena hade också stabiliserats sig ytterligare. De vita blodkropparna hade däremot inte ökat utan sjunkit lite och ligger fortfarande inte inom normalintervallet. Njurvärdena hade ökat ytterligare. Ebba brukar ligga kring 30 men ligger nu på över 50. Lite oroväckande. Tyder ju på att njurarna jobbar mer än normalt. Får se om de värdena stabiliserar sig tills nästa provtagning. Får ta upp frågan med läkarna i Lund när vi ska dit där i slutet av oktober på kontroll och provtagning.

Huden är fortsatt fjällig, knottrig och har utslag (som jag nämnde tidigare). Det värsta är väl att fjälligheten och det knottriga nu har spritt sig till halsen och ner på axlarna. Ebba tycker det kliar också. Jag ska prata med PA-läkaren i slutet av veckan. Tycker att vi får koppla in hud nu igen för det har ju inte blivit bättre och desto längre vi väntar desto större risk är det för en infektion i huden och det vill vi ju inte. Min man sade att det kan ju röra sig om en allergi. Ja, jag vet inte, allergi eller svamp. Vem vet. Hon duschar ju varje dag för att hålla bakterier borta och hon använder sig av parfymfri duschcreme. Det användar barnen alltid.

Något positivt som har hänt denna vecka är att Ebba fick oerhört mycket beröm av lärarna i skolan. De tycker att det går jättebra för henne där. Roligt att höra. Men vi har ju också kämpat för att hon inte ska halka efter i skolan. Nu när hon var sjuk så tog vi varje tillfälle i akt som hon mådde ok på att göra skolarbete, även under helgen. De tycker att hon är en intelligent tjej, både kunskapsmässigt och socialt!

Vi fick också reda på i veckan att Ebba kom med på spa som de ska åka på med Barncancerföreningen Södra under höstlovet. Det tycker hon ska bli superkul. Det blir en övernattning och det tycker hon ju är mysigt. Med på spa:t kom två tjejer till som vi känner från avdelningen. De kommer nog att ha det jätteskoj där.

Min farmor har åkt in på sjukhuset igen. Nu gör läkarna lite fler kontroller på henne för det är inte normalt med infektioner så tätt inpå varandra. Jag pratade med sköterskan som har hand om henne och hon avrådde oss från att hälsa på henne med tanke på att det finns inlagda på sjukhuset med infektioner och Ebba är ju infektionskänslig. Det tänkte jag också men det är nog bra att någon annan än jag säger det till min farmor så hon inte tror att vi inte vill. För det hade vi ju gärna velat. Det blev att skicka bud med mamma i stället. Fina teckningar från barnen och en chokladask för att pigga upp henne lite i alla fall. Ska ringa in till sjukhuset i eftermiddag för att höra hur det är med henne och se om de har fått några svar på proverna som de har tagit.

torsdag 4 oktober 2012

Provsvar och en prickig hud

Huden vill inte bli till det bättre utan till det sämre. Hon har nu fått utslag på huden också. Kring munnen och näsan, ut på kinderna också.

Det är sören att det inte vill ge med sig, vad det nu än är. Jag pratade med Ebbas pa-läkare i början av veckan och hon skrev ut lite svampkräm till henne. Men med lite varningens tecken. Blir det inte bättre inom några dagar så skulle vi sluta. Helt ok tycker jag också. Ska inte behandla i onödan men vi har gått med den torra huden länge nu. Något måste ju göras efter så många veckor nu. Annars är ju risken att bakterierna tittar dit, om det inte redan har skett vill säga.

Ringde och lämnade meddelande till pa-läkaren idag eftersom huden har blivit mycket sämre de senaste dagarna. Jag låter inte Ebba sluta med antibiotikan än eftersom hon ser ut som hon ser ut just nu. Istället ökar jag dosen i avvaktan på att läkaren ska höra av sig. Blir det inte heller bättre inom en vecka till tio dagar kan vi sluta med den också och göra ett uppehåll på en vecka till tio dagar utan någonting förutom smörja huden med mjukgörande. Blir det inte bättre då kan jag tycka att en hudläkare ta en titt på henne tycker jag. Som sagt vi får se när pa-läkaren ringer upp och vad hon säger.

Det är säkerligen det jäkla badet som gjorde det hela. Jag kommer inte låta henne åka till badhuset längre. Hennes hud tåler inte det. Det är nog lika bra att vi inser att hon inte kan börja simma igen. Besviken blev hon när jag nämnde det för henne. Men vi kan inte ha detta helvete med huden hela tiden. Det går inte. Inte bra för hennes immunförsvar att aktiveras hela tiden heller. Det behöver vila lite emellanåt också.

Det är därför som vi har tagit det lite lugnt med lillebrors sår på knäet också. Stygnen är tagna men huden är röd för att den är ny och stora sårskorpor har han kvar än. Så vi avvaktar med gymnastik och simning för honom denna vecka också. Vill inte att han ska åka på någon hudbakterie heller. Vare sig själv eller dra hem till Ebba. Vi har nog av det som det är.

Hennes provsvar från njurfunktionstestet hade kommit och det var inom normalvärdena (precis mitt emellan faktiskt). Så det var ju skönt det. Även om hennes "vanliga" njurvärde som vi tar emellanåt då vi tar blodprover var förhöjda denna gång blir man ju lite orolig. Vi tar om dem nästa gång så visar de säkerligen bättre resultat.

Hennes levervärden hade också sjunkit men var fortfarande inte inom normalnivåerna så vi tar om dem nästa gång också.

Hennes vita blodkroppar hade ökat mycket blygsamt på tre veckor. Från 2,9 till 3,3. Fortfarande under normalvärdena som ligger på 5-13. Hennes neutrofila ligger fortfarande också lågt, på samma värde som förra gången. Lite över ett och där är normalvärdena mellan 1,5-8.

Så det var vare sig en topp eller störtdykning i värden. Kanske tar lite tid innan kroppen vaknar till.

Jo, pa-läkaren och jag diskuterade också hur vi gör framöver om vi behöver läkarvård. Vi skulle följa de rutiner vi har idag ett halvår till ungefär. Detta eftersom hon ju är infektionskänslig mellan ett halvår till ett år till. Jo, det sade faktiskt barnonkologen när vi var i Lund, att det kunde ta upp till ett år! Puh...

Ja, det är bara till att kämpa vidare med Ebbas hud och infektionskänslighet.

onsdag 26 september 2012

De som mist och de som kommer att mista... ♥ ♥ ♥

Har fortfarande inte fått definitivt besked på hjärtundersökningarna och njurtestet. Ringde till Lund idag men de hade inga svar än. Skulle ringa tillbaka imorgon igen.

Levern vet vi inte hur den mår. Ska ta prover på måndag så då får vi se om det börjar gå åt rätt håll. Hon äter ju antibiotika än och det kan också påverka lever och njurar.

Utslagen i ansiktet vill inte ge upp. Hon är prickig och mycket torr. Verkar inte hjälpa hur mycket vi än smörjer. Hoppas att det snart vänder och blir bättre. Hon var med på simskolan med skolan i fredags. Huden blev ju definitivt inte bättre av det. Ångrar mig redan att jag lät henne delta. Vågar inte boka någon simskola till henne förrän tidigast till våren. Får se hur huden beter sig tills dess.

I helgen var vi i Göteborg. Barncancerfonden firar 30 år så de hade anordnat en familjedag på Liseberg.

Vi åkte upp redan på lördagen. Där hade vi bestämt träff på Universeum med en av Ebbas nya kompisar från lägret i somras. Som tjejerna hade längtat att få träffa varandra. Så där tillbringade vi hela eftermiddagen. Lillebror fick sitta i en lånad rullstol på Universeum för han hade svårt att gå.

Sedan var det av och checka in på hotellet. Gothia Tower. Därefter och hämta rullstolen som vi skulle låna av några goda vänner från avdelningen. Utan den hade vi inte kunnat åka! Något positivt är att vi har träffat nya vänner på avdelningen och det är verkligen vänner för livet. De är helt underbara människor! Ni vet vilka ni är ♥ ♥ ♥.

Kvällen avslutades med en fabulös middag på hotellets restaurang 23 Heaven. Utsikt över hela Göteborg kvällstid, fantastiskt vackert. Ebba älskar att gå ut och äta på restaurang så hon mös verkligen.

Barnen fick dela hotellrum (de stora alltså) och det gick bra. Vi hade en dörr öppen mellan hotellrummen.

Dagen efter var det en heldag på Liseberg. Det började med uppträde på scen med bland annat Sara Varga och David Lindgren. Sedan blev det ju autografskrivning. Ebba hade velat ha bådas autografer men tyvärr hade Sara redan fått åka med tåget när Ebba var framme, bland de sista. David Lindgrens skriva som barnen hade tänkt köpa med autograf på var också slut så han fick skriva den på varsin tjuga till dem. Ja, Ebba sade inte så mycket om det. Det är små besvikelser jämfört med vad hon har gått igenom så hon tog det inte så allvarligt.

Dagen fylldes sedan med karusellåkning. Lillebror åkte bara en karusell. Han gillar inte alls att åka till skillnad från sin storasyster som åker allt. Ja, allt.

Den dagen både såg och träffade vi personer som vi kände och kände igen från avdelningen. En familj som precis mist sin son, en annan som snart skulle mista sin. Det skär i hjärtat när man tänker på det. Det är en sorg som nog är ofattbar att bära. Hoppas innerligt att vi slipper uppleva det. 

fredag 21 september 2012

Nu är det äääntligen över!

I tisdags var som sagt sista behandlingsdagen. De tog ryggmärgsprov då också. Risken att det skulle påvisa något var liten men vi har ändå varit nervösa innan vi fick svaret igår. Allt såg bra ut. Då kan man pusta ut ett tag i alla fall.

Jag tog alla mina frågor med läkaren i tisdags också. De vill ju ogärna prata om vad som händer vid ett återfall. Det märkte jag. Det jag fick fram i alla fall är att det är 2,5 års behandling som gäller, just nu i alla fall, det kan ju ändras med tiden, om det inte är så att hon får ett återfall inom kort. En stamcellstransplantation med en bra matchad donator (HLA) är det 90-95 procents chans att överleva. Men det är ju som sagt inga exakta siffror som han sade. Sedan är det kanske inte alltid tid till att finna en sådan matchande donator. Som sagt de pratar ogärna om siffror.

Levern bör återhämta sig inom  ungefär en månad. Så det är bara till att hålla koll på värdena och se till att de går neråt.

Det är provtagning nu första tiden varannan vecka och läkarbesök var sjätte.

De gjorde en njurtest på Ebba när vi var inne men den har vi inte fått något svar på. De kontrollerade även hjärtat med ultraljud och gjorde ett EKG. Läkaren gjorde en preliminär bedömning till oss direkt och hon tyckte allt såg bra ut.

Vad gäller koncentration- och inlärningsproblematiken är det tydligen ett vanligt problem bland barn som har gått igenom cytostatikabehandling. Läkaren sade att barn finner sätt att kompensera detta men det finns statistik att det är lite färre barn som läser vidare som har gått igenom en behandling. Sedan om det beror på ovanstående eller om de har kommit efter i skolan p g a tiden de har missat i skolan förtäljer inte statistiken. Ebba har ju inte kommit efter alls i skolan så det är ju positivt det. Och som sagt, hon hade lätt för att lära innan så det är väl därför hon märker av skillnaden nu. Får kämpa lite mer än innan.

Hur ser vi då ett återfall. Läkaren sade att det är främst avvikelser som vi kommer att se det på. Infektioner, näsblod, fler blåmärken e t c. Förmodligen inte på proverna även om det är ett avvikande mönster på de som vi också kan märka det på då.



Ebba är glad för det är sista behandlingen i ryggmärgen!
 Annars har veckan varit kaotisk som vanligt. En dag fick jag slänga mig in i bilen med lillen för min farmor behövde akut in till vårdcentralen (ambulansen tyckte att hon var för "pigg" för att åka med dem). Ja, det var ju lätt för mig att asa på en snurrig 84-årig tant med feber (inget smittsamt) som har jätteproblem att gå samtidigt som jag hade lilleman med mig. Men det gick till slut. Eller rättare sagt, det fick gå. Fick sedan åka in med henne till lasarettet och få henne inlagd. Hon ligger inne än. Problem med njuren men det går åt rätt håll verkar det tack och lov som. Trodde att vi skulle få lite lugn och ro sedan men ack nej. Igår kväll trillade Ebbas äldsta lillebror och skar upp knäet. Ett djupt sår (nästan ända in till skelettet) som mätte ungefär fem cm, fick sys med sex stygn på akuten och ett sår till som de fick klippa bort huden på som hade skavts av. Ja, nu känner jag att jag har fått nog av sjukhus denna vecka kan jag säga.

Ikväll ska Ebba på party hos en kompis. Så då har vi något roligt att se fram emot :).

Trevlig helg på er alla!


torsdag 13 september 2012

6 dagar kvar!

Ebbas värden har sjunkit en del sedan förra veckans provtagning. De vita har minskat med en enhet och de neutrofila har mer än halverats på en vecka. Förmodligen är det en "reaktion" på hennes förkylning, som för övrigt har blivit bättre. Hon känner direkt av när hennes värden är lägre, de neutrofila kring 1, lite över eller lite under. Hon får problem med urinblåsan på kvällarna. Vi har vid några tillfällen odlat men det har aldrig visat något men vi har kunnat utröna att hon reagerar på det sättet när hon har lite lägre neutrofila. Sedan sjönk de ju ganska mycket på en vecka så det är väl också en fysisk reaktion på det.

Häromdagen hade Ebba gymnastik. Hon byter ju inte om för att undvika det smutsiga golvet i omklädningsrummet utan är med på gymnastiken i lite mjukare kläder och duschar och byter om när hon kommer hem i stället. Hon hade ju sådana problem med fötterna förra hösten och i våras och vi har ju nu lyckats hålla detta i schack, såren och infektionerna. Vi tar inga risker förrän hennes immunförsvar är bättre, vilket det ju ska vara inom ett halvår. Att Ebba gör så har vi kommit överens om med idrottsläraren. Häromdagen så hade Ebba stretchiga jeans och då sade läraren till henne att gå och byta om för att vara med på idrotten (!) och hon sade att det brukar hon ju aldrig göra men hon fick inte vara med på idrotten den dagen. Idrottsläraren hade alltså glömt vår överenskommelse! Det är inte första gången som samma lärare, som för övrigt är Ebbas klasslärare också, glömmer saker som vi har kommit överens om. Händer detta igen så får jag väl ringa och påminna honom, gjorde det för övrigt på föräldramötet igår för det kom upp just frågan att duscha efter gympan då det var andra faktorer som påverkade det att vissa hellre ville duscha hemma dagen då de har gympan sist på dagen. Det är så tråkigt när det hela tiden är så här.

Läste artiklar om problem med skolan i det nya numret av "Barn & Cancer" (som man får när man är medlem i Barncancerföreningen). Tydligen är skolproblemet inte bara ett problem för oss. Cancersjuka barn är en kategori för sig och den kategorin finns det inga åtgärdsplaner för i skolan även om det står i skollagen. Det har vi ju sett på denna skolan Ebba går på. Det är High Chaparral, verkligen. Hemundervisning har ju inte funnits även om Ebba verkligen skulle ha behövt det i perioder. Och inget engagemang. Alla möten som har varit kring Ebba har jag fått dra ihop. Inget på initiativ från skolan. Och ett barn med cancer är ju trött, hängingt, illamående, ont i kroppen, och behöver således ibland gå undan och få vila. Det har inte heller funnits på kartan i skolan. Nähe, där skäller man i stället på henne för att hon har dåligt flås - när ungjäntan har ett hb på under 100! Det är verkligen katastrof och ingen införståddhet med vad det innebär - fastän jag vid flera tillfällen har förklarat för dem. Ja, nu blir jag arg igen. Cancerbarn behöver få mer förståelse i skolan. Det är som det stod i artikeln, skolan är för fokuserad på diagnoser. De barn med diagnoser får mer hjälp en ett barn med cancer eftersom de inte passar in i någon av de diagnosgrupper som skolan har. De behöver således en annan individanpassad undervisning och stöd. Ja, verkligen intressanta artiklar denna gång. Tråkigt är bara att vi inte är de enda som upplever detta, att det är ett utbrett problem.

Ja, ja. Det är som det är. Men man vill ju alltid sitt barns bästa. Nu fokuserar vi på det positiva. Endast sex behandlingsdagar kvar. Hela familjen ser verkligen fram emot att Ebbas slutar sin behandling. Det är många frågor som dyker upp i huvudet. Hur ser vi ett återfall - förmodar på proverna om de vita blodkropparna blir för höga, alltså blaster (omogna vita blodkroppar) i blodet eller att de vita blir för låga, trängs ut av blasterna i benmärgen. Det var så de upptäckte det sist, då de neutrofila var låga och inte ville återhämta sig. Det var då misstankarna började hopa sig. Tillsammans med magnetkameraröntgen bilderna så stärktes ju misstankarna.

Hur lång tid tar det för levern att återhämta sig är en annan. Ebbas värden är ju inte tipp-topp precis. Ebbas koncentration och inlärningsförmåga har fått stryk på foten också. Hon har inte lika lätt för att lära det har vi märkt och hon säger det själv också. Som tur är så var hon lättlärd tidigare så hon hade ju en bra utgångspunkt om ni förstår vad jag menar. Blir det bättre är min fråga eller är det irreparabelt. Hjärncellerna är ju de celler som inte förnyas i kroppen (även om jag för ett tag sedan läste en artikel att några forskare hade funnit att det visst det kunde göra det, men eftersom det sedan gammalt är vedertaget att det inte gör det så vet jag inte, får väl tro på den gamla "vetenskapen" så länge).

Sedan undrar vi naturligtvis vad som händer om hon får ett återfall. I tidigare samtal med läkarna har de sagt att det är stamcellstransplantation som gäller om hon får ett återfall inom ett halvår efter avslutad behandling. Annars är det två års behandling  med ett tyskt behandlingsprotokoll. Inget av det känns speciellt lockande så vi hoppas att Ebba tillhör de 80 % som slipper återfall. På ett sätt hoppas jag att om hon nu skulle få ett återfall, att det blir inom ett halvår, så att vi kan få en stamcellstransplantation och en gång för alla verkligen blir av med den hemska sjukdomen och inte behöva oroa sig för att hon ska få fler återfall. Sedan är det ju sjukt jobbigt att gå igenom en sådan transplantation. Det har vi ju sett på avdelningen. Det för oerhört mycket med sig. Överlevnadsfrekvensen är ju inte heller så rolig. Vet inte vad den ligger på men det är ju rätt komplext så det är väl en ganska stor risk med en transplantation.

fredag 7 september 2012

Börjar folk vakna nu?

Denna och förra veckan var det ju lite läkarbesök e t c vilket gjorde att hon har missat en del i skolan. Faktiskt, både förra och denna vecka, har lärarna på skolan sett till att hon tar igen det hon missar i skolan när hon inte är där. Kryss i taket får jag säga. Att inte jag behöver jaga lärare, som inte hör av sig när man sökt dem, det är skönt det. Vi får väl se om det håller i sig. Eller om de bara tillfälligt har vaknat till ur sin koma.

Igår var vi i Lund hos tandhygienisten. Det gick bra och allting såg fint ut så det var inga större ingrepp som behövdes där. Tandhygienisten, det är nog en av de mest lugna och sympatiska människor jag har mött. Henne lär vi sakna både jag och Ebba. Noggrann är hon också i sitt jobb. Men, men det är dags att slussas in i det "normala" systemet med besök hos den vanliga tandläkaren igen.

I helgen blir det besök av gamla goda vänner och därefter kräftskiva med många andra goda vänner. Så här blir det livat, precis om Ebba vill ha det :).

tisdag 4 september 2012

Ska vi börja med den dåliga eller goda nyheten?

Igår var en hektisk dag. Först på morgonen var det röntgen av Ebbas höft och ländrygg. Enligt Ebba, som nu för tiden går in och röntgas helt själv utan oss föräldrar, tog de uppemot en sju-åtta bilder. Vi vill ju inte röntgas varje gång hon gör det. Det räcker ju med att hon får strålningen. Det tycker hon med.

Sedan var det upp till provtagningen. Där var det en lååång kö. Fick vänta i över en timme innan vi kom till.

Senare på förmiddagen återvände vi till sjukhuset för ortopedbesöket. Ortopeden, som vi har haft att göra med mycket både innan diagnosen och under hela behandlingen, både i Lund och Helsingborg, då hon arbetar på båda ställena, började med ett brett leende till Ebba och säga hur frisk och pigg hon såg ut. Ebba svarade med ett jätteleende tillbaka. Hon tycker nog det är skönt att höra.

Läkaren analyserat bilderna som togs på förmiddagen. Alldeles färska fakta att utgå ifrån alltså. Osteonekrosen har nu läkt ut, det är den goda nyheten! Det tog ju ”bara” över två och ett halvt år för den att göra det. Hennes kota är däremot inte helt återställd. Den är inte helt återuppbyggd så den är sned och inte helt symmetrisk. Det var den tråkiga nyheten. Detta ville ortopeden följa upp så att hon inte blir sned i ryggen. Återigen något positivt att hon inte kommer att bli jättelång. Då hade hon haft ännu större risk för problem med sin rygg. Ryggen ska följas upp om ett år igen. Som vi sagt cancern kommer kräva många läkarbesök efter det att hon är färdigbehandlad. Det är ju inte slut med allt bara för att behandlingen är klar.

Fick precis Ebbas ordination på tabletter för veckan. Samma som förra även om de vita har ökat igen. Ligger närmre 4 nu. Gör inget att de inte ökade dosen. Hon är förkyld och kan behöva lite av de vita till att bota förkylningen och det stora såret som hon lyckades skrapa upp på knäet i fredags. Det får vi nu behandla med kaliumpermanganat. Tur att vi har det hemma fortfarande. Sedan tror jag att de börjar ”släppa på” hennes eget immunförsvar nu genom att inte öka dosen cellgifter även om de vita ökar. Hennes hb har ökat och ligger över 120 och det märks för hon är inte lika andfådd längre. Trombocyterna var lite låga idag. Får se om de återhämtar sig till nästa veckas provtagning.