Provsvar och riktigt bra provreslutat i skolan

Ringde igår för att se om några provsvar hade inkommit från de prover som togs i måndags. Odlingarna hade de inte fått svar på, hade det på känn, de brukar ta tid och jag vet att de på labbet är noggranna när det handlar om en cancerpatient. Då låter de odlingarna vara i åtminstone en vecka för att med säkerhet veta att ingenting växer. Jag kom  överens med sköterskan att ringa på tisdag om de provsvaren, om de inte hinner ringa mig innan, vilket jag inte tror är sannolikt.

Virusproverna på läpp, tunga och insidan av kinden visade ingen herpes denna gång heller. Någonting är det. Tungan och läppen är det oförändrat läge med. Inte sämre och inte bättre. Däremot har hon fått en blåsa till, förutom på insidan kinden, under tungan. Ser ut som en gul varblåsa, liten till storleken. Det var hon själv som upptäckte den och visade den för mig.

Ja. Vad mer kan jag göra. Hon står på antibiotika än. Hudläkaren från Helsingborgslasarett har inte heller hört av sig om en fortsatt plan, om det nu finns någon.

När vi väl slutar med antibiotikan och om Ebba får tillbaka staffarna omgående efter det, då kommer det ta hus i helvete, det lovar jag. Då kan man inte nonchalera det här längre. Då måste en grundlig utredning göras så att vi får bukt med bakterierna. Så här kan Ebba inte ha det.

Det är med anledning av det här som man är livrädd att hon ska åka på någon annan typ av bakterie också. Vi har ju haft sådan problem med att bli av med denna. Hur blir det då om hon åker på ytterligare en? Ett rent helvete skulle jag vilja säga.

När det gäller kontakten med Lund gällande skördande av navelsträngsstamceller så ringde jag ner i torsdags igen. Det visade sig att den ansvarige läkaren är ledig denna vecka. Ante mig eftersom han inte hade hört av sig. Jag avvaktar början av veckan, sedan ringer jag igen. Det är ju inte så att vi har hur lång tid som helst på oss till bebben ska komma. Mindre än två månader nu. Själv är jag svullen som en val. Högerhanden kan jag inte knyta ihop på morgnarna, karpaltunnelsyndrom har jag förstått att det är och ena foten känns som om jag går på skumgummi med så svullen den är. Jag står gärna ut med det, så länge det inte är någon fara för bebisen.

Nu till en positiv sak. Ebba missade ett matteprov precis innan jul eftersom hon var hemma då. Jag föreslog att hon kunde göra det hemma men lärarna ville att hon skulle göra det i skolan. Fine, tyckte jag. Veckan innan skolan började repterade vi en del. För över 3 veckor glömmer man smådetaljerna på. Hon gjorde provet i torsdags och igår frågade jag henne om hon hade fått det rättat men nej hon hade inte fått tillbaka provet för påskrift av förälder. Synd, tänkte jag. För visst är jag nyfiken hur det gick på provet. Tänkte också att nu får vi vänta hela helgen innan vi får resultatet. Tråkigt. Idag läste vi på internetforumet, som lärarna avänder sig av för att bokföra hur eleverna klarar av delmål och moment inom ämnena, att Ebba hade klarat det här provet galant. Som läraren skrev "Riktigt bra jobbat!". Kul, riktigt kul måste jag säga. Men vi vet att Ebba är en intelligent person. Det finns lärare nere i Lund som  har sagt att Ebba är den mest intelligenta person som den läraren hade träffat på länge. Det är inte för inte man blir stolt som förälder när man får höra sådana ord. De kommer vi aldrig att glömma. Vi har försökt, under hela sjukdomsperioden, att se till att skolan inte blir lidande. Det är så viktigt för ens framtid. Det är i och för sig inte så svårt när man har en dotter som älskar att gå i skolan :).