Vi vågar knappt hoppas efter månader med sår som inte vill läka och som bara blir värre. Såren på händerna har blivit mycket bättre, förutom ett som hon har vid nagelkanten och nageln är också illa medfaren där. Såren på läppen ser också mycket bättre ut, hon har inte blött ner sängkläderna på några dagar nu. Fötterna ser bättre ut även om de inte är helt läkta än. Det positiva är att de inte har expanderat som de har gjort hela tiden innan och de vätskar sig inte alls lika mycket nu som tidigare. Såren har inte läkt helt och hållet men det är mycket bättre än på länge. Då har det alltså varit baktierer "överallt" som har hindrat läkningen. Verkar så i alla fall. Varför lyssnar inte läkarna på en? Varför ska det behöva ta så lång tid?
Utslagen i ansiktet är däremot envisa. Det gör mig lite orolig. Blir vi inte av med bakterien så är det ju samma visa igen, att den sprider sig. Så hoppas läkarna inte släpper det här nu bara för att det ser bättre ut. Då är vi i ekorrhjulet igen.
Imorgon ska vi ner till Lund igen. Hoppas att det är samma dagvårdsläkare som förra veckan. Är det inte det kommer jag nog att höra om läkaren inte kan komma in från avdelningen och ta en titt på Ebba i alla fall. Han är mer noggrann än vissa av de andra läkarna samt är det ju lättare för honom att göra en bra bedömning eftersom han såg Ebba i förra veckan. Vi väntar hellre och får en vettig/mer rättvisande bedömning av en läkare som ser skillnaden från förra gången än att hastar igenom besöket. Man har lärt sig att det lönar sig i längden.
Sedan vet vi ju inte vad hennes värden ligger på. De var ju oroväckande låga för att ligga i underhållsbehandling i förra och förrförra veckan. Hoppas att de har lagt sig på "normala" underbehandlingsnivårer nu. Frågan är bra om de sätter in cytostatikan igen redan på måndag i så fall. Jag är ambivalent i den frågan. Dels vill jag att hennes bakterieinfektion och sår ska läka ut helt och hållet för att hon inte ska få ett "återfall" p g a det och dels vill jag att de sätter in cytostatikan eftersom hon faktiskt är under behandling för sin leukemi och vi vill ju inte att hon får ett återfall i sjukdomen p g a för långa uppehåll med medicineringen. Ja, ibland är det pest eller kolera att välja mellan.
Hennes allmäntillstånd har varit ganska blandat denna vecka. Vissa dagar har hon varit för trött för att överhuvudtaget tag sig för någonting. Inte så konstigt när HB:t ligger på 100. Då hade en annan legat platt fall kan jag säga. Andra dagar har nog antibiotikorna påverkat henne mer. Illamående och huvudvärk som följd. Det är ju starka saker hon äter. Därtill tror jag också att låga värden i allmänhet också kan göra en lite hänging. De två senaste dagarna verkar hon vara lite piggare i alla fall. Jag frågade henne för någon dag sedan om hon hade orkat gå till skolan och då svarade hon nej, det hade hon inte. Det säger mycket det. För Ebba är en skoltjej som ogärna missar skolan. Så då var det inte på tal om att skicka henne heller.
Nu hoppas vi som sagt att värdena ser bättre ut. På tisdag kommer hon inte heller att gå till skolan för då ska klassen simma hela förmiddagen och sitta ensam på skolan. Då är hon hellre hemma med mig har hon sagt. Så tidigast onsdag blir det skola för hennes del.
När det gäller simskolan. Ja, den har vi lagt ner denna termin sedan länge. Blev väl två vid två tillfällen som hon kunde närvara. Jag och mannen är överens om att vi inte bokar någon simskola till våren heller med tanke på Ebbas historik med hudproblem. Det får bli till hösten, 2012. Ebba är införstådd med det. Hon har inte sagt ett ljud om det heller för hon har nog insett att det inte är möjligt att simma när huden ser ut som den gör och är så skör som hennes är.
Ja, vi får se vad denna vecka har att erbjuda oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar