Vad gäller den intravenösa antibiotikan så hann jag precis nämna det för sköterskan innan Ebba blev dålig och kräktes. 20 minuter efter hon hade fått sina tabletter. Läkaren i Helsingborg (visade sig vara en infektionsläkare som nu "skolade" om sig till barnläkare - utmärkt för vår del) tog kontakt med Lund och tillsammans beslutade de med att hon skulle sluta med tabletterna för den intravenösa hon fick skulle ta de gula stafylockockerna. Sedan ville de helst inte byta ut den intravenösa för ersättningsmedicinen var känd för att ge mycket njurpåverkan. Så de ville försöka ge den under beredskap 2 timmar efter det att hon fick den. Det är väl ok. Men det mest underliga är att alla läkare verkar missa att Ebba är allergisk mot cefalosporiner. Att vi föräldrar måste påpeka detta varje gång och ändå hjälper det inte. Jag hade inte tillgång till internet på sjukhuset annars hade jag upptäckt det samma dag. Mannen hade läst om antibiotikan men inte reflekterat över detta. Än så länge har hon inte fått någon allergisk reaktion av den intravenösa (förutom kräkningen i torsdags, tror att både tabletterna och det intravenösa blev för mycket och därav en allergisk reaktion) så från och med igår behövde vi bara stanna en halvtimme efter det att de har gett den.
Inga prover har visat något än men läkaren tror att hon har haft en urinvägsinfektion eftersom det var vita blodkroppar och protein i urinen samt klagade hon till och från att det var svårt att tömma blåsan, att hon kände sig kissig fastän det inte kom något. Läkaren tror att proverna inte gav några utslag eftersom hon gick på antibiotika i tablettform, inte helt rätt för att få bort de bakterierna som orsakade urinvägsinfektionen, men hålla dem i schack och att de av den anledningen inte ger utslag. För något var det ju, en CRP som steg och feber som kom och gick. Det halsonda kan möjligen ha varit något liknande eller ett virus.
Frågan är alltså vad som nu händer. När de ska sluta med antibiotikan och återinsätta cytostatikan. Vi skulle egentligen varit i Lund imorgon men det är svårt att vara på två ställen så läkarna i Helsingborg får konferera med dem i Lund. Vi ska försöka få in en hudläkare (helst han som redan har sett Ebba i Helsingborg en gång tidigare) och bedöma status på såren och utslagen i ansiktet. Allt har blivit bättre förutom utslagen i ansiktet. Händerna och munnen är i princip helt utläkt nu. Fötterna har sina sårskorpor kvar. Allra helst vill jag fortsätta att badda hennes fötter i kaliumpermanganat och skydda dem med förband tills de är helt läkta. Minns att vi gjorde så med operationssåren från abscessen i benet och i armen. Tror det är bra att hålla bakterier utestängda tills huden är helt intakt.
Rikard och Ebba har precis åkt in för eftermiddagsdosen. Ebba har varit så pass pigg att vi har fått permission under helgen på dagarna, en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen.
När hon kommer hem ska vi pyssla färdigt pepparkakshuset. Lite julstämning måste man allt ha!
Och så här blev det när det var klart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar