Däremot tog det tid att komma in till läkaren. Men som jag och min man sade, hellre noggranna läkare och det tar längre tid än slarviga och det går snabbt. Det var vi fullständigt överens om.
Ebba har legat över 3 på de vita, leukocyterna (trodde det var under 3,5 som hon skulle ligga under) under ganska långa perioder nu detta året. Helst ska de ligga mellan 1,5 och 3 på de vita. En studie har påvisat att de som ligger över 3 har en ökad återfallsrisk. När jag hörde detta fick jag en klump i magen. Men jag har haft mina funderingar om det inte påverkar. Jag har ju bokfört alla Ebbas provtagningar, har tänkt att vi visst kommer att få nytta av dessa i framtiden. Ja, så långt in i framtiden är det ju inte. Redan nu gick jag ju in och kollade hur hennes vita har legat detta året. Hade en fingerkänsla att det skulle vara en mindre rolig läsning.
Så det är därför de har kört så hårt med hennes tabletter de senaste veckorna. När de nu var nere i Lund tog de också en fullständig analys över alla typer av vita blodkroppar; monocyter, lymfocyter, eosinofila, basofila e t c. Min man frågade inte varför de hade gjort det. Min farhåga var att de ville kolla upp ett ev. pågående återfall. Vad jag kunde se på provsvaren så låg lymfocyterna långt under normalvärdena. Och det är då nog som sig bör.
Nu åter till hennes utslag. Hon ser förfärlig ut i ansiktet. Såren vill inte läka och har stora blåsor på läpparna. Blåsorna och såren spricker och blöder. Utslagen kring mun och näsa lyser illrött. Det är synd om henne att se ut så här och ha ont. Barnonkologen sade att det är bättre att skicka en remiss än att ta allergiprover. Visst, kan väl hålla med till viss del, bara de inte missar något basalt och gör det för komplicerat än det borde vara. Vi skulle få en remiss från hudläkare i Lund ganska omgående. Ännu har vi inte fått någon. Vet inte hudläkaren vad det kan vara så kommer jag återigen vilja att de tar allergiprover. Förmodligen är det medicinerna som gör det och att hon ligger lågt nu gör väl sitt också att det inte läker som det ska. Förhoppningsvis kan hudläkaren då, om det nu är medicinerna, ge något som lindrar det hela. Nu har vi en salva med kortison. Det är ju inte bra att ta det i ansiktet för huden blir tunn av det. Kan ta permanent skada av den. Men vad ska vi göra?
Denna vecka har Ebba inte varit mycket i skolan. I måndags eftermiddag var det den sedvanliga provtaningen som gjorde att hon missade 1,5 timmar. I tisdags var det behandlingen och i onsdags fick hon bli hämtad i skolan vid lunch. När mannen, som hämtade henne, kom hade hon haft sådan huvudvärk att hon t o m hade kräkts. Vi trodde i vår enfald att huvudväken hade gått över i går eftermiddags. Hon hade vilat i soffan mest hela dagen. När vi åkte till Rikards jobb för att lämna av lillebror som skulle på simskola kom huvudvärken med full styrka igen eller till och med värre. Hon fick ont i nacken också. Då blev jag orolig. Vi ringde ner till Lund och sköterskan där tyckte att vi skulle åka in till Helsingborgs lasarett med henne. Vi bad sköterskan meddela jourläkaren i Lund att vi var på väg in och att det kunde hända att läkaren i Helsingborg tog kontakt med honom.
Väl inne så undersöktes hon och vi berättade att huvudvärken blev bättre när hon låg ner. Läkaren trodde med en gång att det var en s k postspinal huvudvärk. Men för att inte missa en ev. hjärnhinneinflammation togs prover. Jag trodde nog också att det var postspinal huvudvärk för hon hade inte haft feber någon av dagarna för då hade vi åkt in med henne direkt. Proverna visade inte på någon infektion så vi fick åka hem framåt kvällningen men med order om att åka in om hon blev sämre och kräktes. Idag är läget detsamma. Huvudvärk när hon sitter eller står upp längre stunder. Det blir alltså soffläge för stackars Ebba idag med. Hon verkar lite uttråkad. Hon vill till skolan som hon gillar så mycket och till sina klasskompisar.
Här är en bild på första dagen i skolan med nytt klassrum, nya lärare och delvis nya klasskompisar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar