Vi fick komma hem på fredag förmiddagen. Hon var nere under 0,2 redan på torsdagskvällen men då hade både hon och jag somnat.
Har haft en turbulent helg och har därför inte hunnit skriva tidigare. Min gamle, goe och omtänksamme farfar blev nämligen sämre från sin dubbelsidiga lunginflammation så han förflyttades från ett sjukhus till ett annat för att få intensivvård. Läget var kritiskt så när vi blev utskrivna från Lund så bar det av till nästa sjukhus, med en kort mellanlandning hemma för att hämta upp min man och son. Jag var inte hemma därifrån förrän i går kväll. Läget är väl fortfarande inte bra med honom (flera andra svåra komplikationer som förvärrar det hela), har legat nersövd med respirator större delen av helgen. Men har vaknat till under lördagen och söndagen. Hur gamla de än är så är man aldrig redo för att mista någon nära. Så är det bara.
Jag ringer 1-2 gånger om dagen till sjukhuset för att få status på farfar. Vi bor en bit ifrån varandra så det är inte så lätt att ta sig dit. Vill inte vistas för mycket på en intensivvårdsavdelning heller för Ebbas skull, vill ju inte dra på mig något som kan smitta henne. Det finns ju vissa patienter med smittsamma sjukdomar där också även om de är isolerade kan ju bakterier och virus florera i korridorerna där. Ebba hade gjort en tavla åt honom. Det var en färgglad skyddsängel på. Lillebror hade ritat en teckning åt honom. Teckningen satte de upp på en av de miljoner maskiner som han är kopplad till. Tavlan fick stoltsera vid hans huvudände på sängen. Vid ett tillfälle när han vaknade till tog jag fram tavlan och visade för honom. Kom på sedan att han inte hade glasögonen på så han såg nog inte så mycket. Men den är ju färggrann så färgerna såg han nog. Han kan ju inte prata då han är kopplad till respirator och han är inte så rörlig än heller.
Ebba hade nog velat visa honom tavlan själv men den lilla korta stunden hon var hos honom låg han nersövd. Hon gav honom en klapp på kinden. I efterhand frågade jag henne om hon hellre hade stannat utanför sjukhuset än att se gammelfarfar. Ser ju lite traumatiskt ut med alla slangar och maskiner och respiratorn som hjälper honom att andas. Hon sade att hon skulle gjort samma val då som nu, att gå in och hälsa på honom. Jag är själv av den åsikten att jag inte tror barnen tar skada av att de följde med in till farfar. Det är ju klart att de skulle träffa honom. Lillebror däremot var lite mer reserverad. Han förstod nog allvaret i situationen när han såg farfar. Men vi har pratat om det i efterhand så det är ingen fara med honom.
Åter till Ebba. Hon fick påfyllnad av medicinen mot illamåendet i fredags men trots det mådde hon illa och kräktes en gång imorse. En tablett mot illamåendet hjälpte så hon blev lite piggare.
Hon har fått blåsor i munnen denna gång av HDM:en. Hon har ju sluppit det de senaste 2 gångerna annars. Så nu är det till att badda och skölja munnen med antibakteriellt för att hålla bakterierna borta. Hon har även fått blödningar från näsan denna gång. Förmodligen för att slemhinnorna är påverkade skulle jag kunna tro.
Imorgon är det dags för provtagning. Får se vad hon har för värden då. Hoppas att levervärdena inte är allt för höga. De lär väl precis hinna återhämta sig någorlunda förrän det är dags för nästa dunderbehandling.
Såg att Ebbas insamling ökar på Barncancerfonden. Tack alla som lämnar ett bidrag.
Jag ägnar många tankar åt de barn som inte klarar kampen mot denna fruktansvärda sjukdom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar