Denna blogg handlar om Ebba, en 11-årig flicka som våren 2010 diagnostiserades med leukemi.

Här kan du läsa om hennes resa genom behandlingar, "ups and downs" och alla upplevelser, äventyr och utmaningar som hon kommer få uppleva på sin väg mot en friskförklaring. För frisk ska hon bli!

Jag som skapat denna blogg är kollega med Ebbas mamma och jag känner djupt för både Ebba (och alla andra barn som drabbats av olika former av cancer). Jag har sedan tidigare en insamling till förmån för Barncancerfonden. Denna är nu tillägnad Ebba. Detta är mitt sätt att stötta Ebba och hennes familj i deras vardag.

Numera är det Ebbas mamma som skriver här och berättar om Ebbas vardag.

Vem är tjejen Ebba, då?


Ebba är en levnadsglad och viljestark tjej, det kan människor i hennes omgivning intyga. Det var hon redan innan hon blev sjuk kan tilläggas.

Hon älskar att simma och innan hon blev sjuk gick hon i crawlskola och spelade fotboll i Hittarps IK. Hon är också en tjej som vill att saker och ting ska vara rättvist.


tisdag 8 januari 2013

Nytt år och nya utmaningar!

Det var en tid sedan jag skrev. Det är verkligen full rulle, på ett positivt sätt, nu för tiden. Speciellt när hela familjen är hemma. Då har man knappt tid att sätta sig ner och skriva.

Nu är det tillbaka till normala rutiner igen. Eller ja, vissa rutiner slipper vi inte ens under jullovet. Provtagningar har det ju varit mitt i alla julstängda mottagningar men det har fixat sig ändå. Vi har fått ta proverna på barnakutsmottagningen (åkte dit tidigt på morgonen då det tenderar vara färre barn där och är det kö så skulle Ebba fått vänta i ett rum för infektionskänliga barn men det behövdes inte för hon var först in).

Vi har haft en mysig jul och ett härligt nytt år. Annat var det för två år sedan. Då låg vi inlagda på sjukhus över julen. Ebba hade fått HDM (högdos metotrexate, intravenöst) och blev förgiftad (fördröjd utsöndring som läkarna kallar det). Hennes njurar mådde ju inte bra av det. Idag fick jag njurvärdena och de såg ok ut. Det är förväl att kroppen kan återhämta sig. Får se hur det är med dem om 20-30 år. Det vet ingen. Inte ens läkarna kan sia om det.

Ja, Ebba, det är en livsnjutare det. Hon har sovit över hos kompisar, varit på bio för första gången själv med en kompis och lekt och lekt och lekt. Skönt att hon verkligen vilar upp sig inför kommande termin. Leker och myser med lillebror med jämna mellanrum också. Honom har hon inte "tröttnat" på minsann. Tur att hon är så stor att hon kan hjälpa till att titta till honom ibland för han har blivit en riktig buse. Kryper, eller ja, krälar närmare bestämt, tar sig fram i alla fall. Undersöker varenda vrå i huset gör han. Med lite skräckblandad glädje emellanåt.

Ebbas huvudvärk är som innan lovet. Jag hade en tanke innan lovet. Att det kunde ha med skolmiljön att göra. Det skulle ju visa sig om det var det under en längre ledighet. Men ack nej, det verkar inte ha med det att göra. Har hört av andra föräldrar, som har allergiska barn, att det är mögel i barackerna som våra barn vistas i. Det är ju inte någon bra miljö för någon att vara i och speciellt inte barn som är känsliga. Men nej, huvudvärken verkar inte ha med det att göra. Inte heller den höga ljudnivån som jag också har hört talas om är i klassrummen. Som tur är verkar inte Ebba bli så störd av liv och rörelse runt i kring sig när hon studerar. Det säger hon själv i alla fall. Kan tycka att det är bra när det är ganska lugnt runt i kring en när man ska koncentrera sig på skolarbete.

Ja, så det är bara till att fortsätta följa upp huvudvärken med sjukgymnasterna och pa-läkaren. Hon ringde för övrigt upp någon dag senare och hon hade ju sagt till min förvirrade dotter att hon skulle ringa upp mig senare men det hade dötra min glömt. Läkaren sade att ger inte huvudvärken med sig så är det en MR som gäller. Får väl se vad hon säger nu i slutet av månaden.

Ebbas värden, ja de är också som tidigare. Har inte ökat i något avseende i alla fall. Fortsätter att ha koll på dem. Vill inte att de ska sjunka mer för hon ligger precis i underkant eller något under till det som kallas normalvärden både på de vita blodkropparna och de neutrofila. Trombocyterna lite över normalgränsen.

Ja, nu hoppas vi detta blir ett ännu bättre år för Ebba! Hitintills verkar det lovande :).

måndag 17 december 2012

Vår Ebba blir 11 år idag!

Idag blir Ebba 11 år. För två år sedan visste vi inte om hon skulle få uppleva fler födelsedagar, så det är med en klump i halsen vi firar henne stort varje år nu framöver.

Här sitter hon nyvaken, kan ju ha varit vaken en stund, men låg i sängen gjorde hon när vi kom in och sjöng för henne :).


Resten av dagen är hennes. Först blir det nog en sväng till det stora köpcentrat som ligger i närheten. Hon älskar ju att shoppa. Därefter blir det hem och baka lite. Det är ju en av hennes favoritsysslor. Hon får sedan välja vilken middag hon vill ha, vad som helst, köpt eller hemlagat. Det blir nog kinesiskt, köpt, det hade hon som önskemål i morse i alla fall.

PA-läkaren ringde i fredags, som vanligt inte på utsatt tid :). Jag var och hämtade lillebror i skolan då så Ebba svarade i telefonen. Hon kunde ju förklara för läkaren att hon mår ungefär som tidigare. Vare sig sämre eller bättre. Så det blir till att följa upp igen förmodar jag. Vi ska ju till sjukgymnasten i januari igen. Så länge hon inte har några andra symptom eller att hennes prover börjar visa försämringar så får hon nog leva med den envisa huvudvärken.

onsdag 12 december 2012

Snart får Ebba fira sin 11:e födelsedag!

På måndag firar vår stora tjej sin 11-års dag. Vi är så glada varje år vi får fira vår härliga dotter!

Igår var vi i Lund på den sedvanliga uppföljningskontrollen. Jag tog åter upp Ebbas huvudvärk, som vare sig har blivit bättre eller sämre sedan jag skrev sist, även om det är Helsingborg som följer upp henne när det gäller den. Pratade med en av min mans släktingar i helgen och hon nämnde att en hjärntumör kan arta sig genom huvudvärk på natten. Ebba har huvudvärk både på dagen och natten men flest tillfällen på nätterna har vi märkt. Hon ville naturligtvis inte skrämma upp oss, även om det inte är så lätt nu för tiden, man har ju blivit rätt så härdad.

I alla fall så nämnde jag det för läkaren. Hon tog det på allvar och gjorde några neurologiska tester på Ebba, förutom de vanliga kontrollerna som brukar göras. De såg bra ut. Så lite lugnare blev jag i alla fall. Sedan vet vi ju att en MR hade varit ännu bättre. Men vi får nog avvakta med att "tjata" om den. Ska ha uppföljningsmöte med PA-läkaren i slutet av veckan. Får se vad hon säger då.

Hennes hud är också densamma som tidigare. Den har i alla fall inte blivit sämre.

Fick hennes provsvar från Lund igår också. Hennes värden ligger väl ok, men det är precis över på gränsen på normalvärden, hon håller sig i de nedre gränsvärdena. Tycker att de neutrofila, som nu ligger på 1,7 gått kunde ha varit lite högre. Hennes trombocyter ligger på 170 (också inom normalvärdena som är 140-400) men hon är lättblödande jämfört med innan. Hon har under hela behandlingen minst legat på 200, närmare 300 i trombocyter. Efter behandlingen har hon sjunkit till under 200 och vi märker att hon blöder mycket mer och mycket lättare nu än innan. Frågan vad som är "normalt" för Ebba.

Jag är lite vaksam på Ebbas prover, för det var ju så det hela började. Det var så läkarna började misstänka leukemin, förutom hennes osteonekros förstås. Då sjönk de neutrofila hela tiden. De andra blodvärdena låg normalt vad jag kan minnas. Det var just bara de neutrofila som låg på 0,5 när vi kom till Lund i mars 2010.

Just med tanke på den envisa huvudvärken så släpper jag inte tanken på ett eventuellt återfall. Det ligger och gror i bakhuvudet. Även om dagvårdsläkaren sade att det inte tillhör vanligheterna att ha huvudvärk som biverkning av cytostatikabehandlingen. Men sedan har vi ju lärt oss att den ena patienten är inte den andre lik. Det är inte många som har blivit förgiftade av cytostatika heller som Ebba har blivit. Är huvudvärk mer vanligt hos de patienterna ställer jag mig. Det är fråga som inte är lönt att ställa till läkarna för sådan statistik  har de tyvärr inte.

fredag 30 november 2012

Huvudvärken är lika envis som Ebba!

Läget är ungefär som förra gången jag skrev. Hennes hud är inte bättre, snarare sämre nu, trots allt smörjande. Kylan påverkar nog lite också. Vi köpte parfymfritt shampo på apoteket men det har inte hjälpt mot utslagen och den torra huden. Så det var troligen inte det heller. Värt att prova i alla fall.

Huvudvärken hänger också kvar. Men har minskat lite i frekvens och styrka. Kan ju hoppas att det fortsätter så. Hon blir ju trött och hängig av att dras med den där förbenade huvudvärken. Speciellt när hon vaknar på natten med den. Det är verkligen underligt.

Telefonmötet med pa-läkaren för en tid sedan gav väl inte så mycket heller. Hon remitterade oss till en sjukgymnast. Bara för att kunna utesluta att inte huvudvärken beror på något helt annat som vi har "förbisett". Så som felbelastning eller "tannagnissel". Men jag tror inte det är det. Jag är nästan övertygad om att det hänger samman med den avslutade behandlingen. Kanske till och med förgiftningen som hon fick för något år sedan. Man vet inte vad den får för efterverkningar. Men som sagt det är min teori. Allra helst hade jag velat göra en MR på henne för att se hur det ser ut. Hon hade ALDRIG huvudvärk innan hon fick leukemi och fick cytostatika.

Häromdagen blev jag ganska skraj. Ebba klagade att hon hade ont i ryggen. Det tar jag alltid på allra största allvar. Jag hade inte fått provsvaren för veckan då så jag ville naturligtvis få tag på dem för att se hur hennes värden låg. Jag mailade Lund om dem, där brukar jag få svar ganska snabbt. Hela dagen gick så på eftemidddagen försökte jag få kontakt med dagvården på hemsjukhuset. Inget svar. Ringde vid tre tillfällen och sista tillfället så hade de stängt (tidigare än normalt). Frustrationen började komma. Då ringde jag till avdelningen. Till slut fick jag tag i en sjuksköterska (som konfererade med en läkare i och med Ebbas ryggonda) som kunde hjälpa mig. Värdena var ok så det kunde vare sig röra sig om en infektion eller ett återfall. När jag väl hade fått de svaren kände Ebba sig bättre i ryggen. Som tur väl var.

Ja, man blir nog lite stirrig över saker som vissa föräldrar nog skulle viftat bort ganska lätt. Men så är det att leva med en dotter som har haft leukemi och precis avslutat sin behandling.

Ni undrar kanske hur det har gått för min farmor. Tyvärr är det dåliga nyheter där. De kunde inte operera bort njuren som de hade tänkt. För dålig njurfunktion på den då kvarvarande njuren. Hon får alltså leva resten av sitt liv med tumören på njuren. Äldre människors celldelning går mycket långsammare än yngres så det kan hända att hon trots det har flera år kvar att leva. Det hoppas vi på i alla fall. Tycker vi har haft tillräckligt med död och elände de gångna åren. Det får vara en paus med det nu känner jag.

tisdag 13 november 2012

Att folk inte visar respekt, alltså!

Ebba har åkt på en ganska rejäl förkylning. Ingen feber men hon har varit mer hängig än vanligt under helgen och hostig. Och så skolan. Det finns fortfarande föräldrar som inte förstår att Ebba är infektionskänslig ett tag till. Skickar sina barn till skolan utan den där feberfria dagen! Helt sanslöst alltså. Tycker, oavsett om de har en infektionskänslig elev i klassen eller ej, att denna regel ska följas, för att i så stor utsträckning förhindra att smittan sprids vidare. Men det har de föräldrarna tydligen inte förstått.

Och sedan huvudvärken som inte vill ge med sig. Den hänger envist kvar. Tror hon har varit helt huvudvärksfri en dag på en och en halv månad nu. Huden är den samma. Vi smörjer snart ihjäl oss. Men som tur är så har det hjälpt på händerna. Där hade hon sår och sprickor och då smörjde vi så in i helvete, rent ut sagt, för att hon inte skulle få infektioner där. Det har läkt ganska bra nu. Men det är ju ett aber att hålla på så här. Fick idén att det kunde vara fjälleksem från en god och klok vän. Botmedlet är då att smörja med mjällshampo. Värt att testa kanske. Får se om jag får tag i något parfymfritt sådant. Borde ju finnas på apoteket.

Ska ha telefonmöte med pa-läkaren i slutet av veckan. Tror inte det leder till något. Vare sig när det gäller huvudvärken eller huden. Det finns ju inte så mycket de kan göra, inte så länge hon inte visar andra symptom.

Provsvaren från igår erhöll jag idag också. CRP:n var än så länge inte hög men de vita och neutrofila har ökat en del och det tyder ju på att hon har ett virus i kroppen. Förhoppningsvis ger detta virus inga ”följdsjukdomar”. Hon har varit ganska hostig också. Hoppas att det stannar vid det. Man är alltid orolig när det gäller Ebba.

Ebba är en rätt så sorgfri person, funderar inte så mycket kring hemskheterna som hon har råkat ut för. Men häromdagen, när hon skulle till att sova, frågade hon mig hur många det är som får återfall. Jag svarade att det är ungefär tjugo procent. Då responderade hon med att det faktiskt är ganska många. Och ja, det är ju en del, det är det. Jag svarade henne ändå att vi verkligen hoppas att hon slipper ett återfall och att hon inte skulle fundera mer på det.

Både min man och jag har ju haft våra tankar på ett återfall i och med huvudvärken och de infektioner hon har åkt på sedan hon slutade med sin behandling. Men som sagt. Det krävs mer för att det ska luta dit hän. Och att de vita ökar nu när hon är förkyld tyder ju också på att immunförsvaret arbetar som det ska.

måndag 5 november 2012

Alltid rädd för ett återfall! (uppdaterad)

Ebbas huvudvärk är bestående. Främst på nätter och kvällar som den kommer och är ofta kvar in på morgonen. Märker att hon är påverkad av den. Dagarna brukar den bli bättre. Imorse var det riktigt illa. En sjua på skalan 1-10 vad gäller smärta. Man märker det på henne också. Hon beter sig som om hon har en riktig baksmälla. Idag fick jag tvinga i henne en huvudvärkstablett. Hon är som jag, äter inte gärna tabletter. Efter ett tag blir huvudvärken oftast lite bättre men den försvinner aldrig helt. De har ju varit lediga en hel vecka och tycker det är bra om hon kan gå i skolan och även träffa sina klasskompisar. Huvudvärken blev lite bättre så hon i alla fall kunde masa sig i väg till skolan.

Vi för ju huvudvärksdagbok och den ser inte rolig ut. Hon har inte varit utan huvudvärk någon dag sedan vi började bokföra den. Vilket nog är en två veckor nu.

Vi var i Lund i förra veckan på kontroll. Då nämnde vi det. Lund hade påbörjat en utredning om nu Helsingborg inte hade varit först med det. Alla kan ju inte vara involverade.

Jag ska ha telefonmöte med Ebbas pa-läkare i nästa vecka om huvudvärken. Får se vart hän det leder.

Det man är rädd för är att det är ett återfall i ryggmärgen/hjärnan. Onkologen i Lund sade att det ofta följs ofta av nackstelhet och andra åkommer som kommer efterhand. Än så länge har Ebba "bara" den envisa huvudvärken. Och så huden förstås.

De andra värdena såg ok på Ebba. Njurvärdena har gått ner lite, tack och lov, men ligger inte där de brukar. Levervärdena ser ok ut nu, som sist.

De vita är pressade än. Ligger lite under normalvärdena.

Ja, huden. Den är fortsatt fläckvis narig och torr över delar av kroppen. Ibland fnattar den stackaren sig som om hon hade fått skabb. Den där kortisonsalvan gjorde absolut ingen verkan. Vi smörjer och smörjer och det verkar ändå inte hjälpa. Det är därför  jag inte vill att hon duschar i skolan än efter gymnastiken. Huden måste återhämta sig ytterligare innan den utsätts för en massa bakterier. Vi vet ju hur det kan gå och det vill vi inte ha igen.

Hon har haft en hel del kul på lovet i alla fall. Först med barncancerföreningen på spa med tio andra tjejer. Så nu har hon fått ytterligare kompisar där :). De hade det riktigt mysigt med övernattningen och allt. Dagen efter så fick småbröderna hänga med syrran och mamma på Kannibalmuseum, det också med Barncancerföreningen. Det var spännande. Vi fick träffa en man som rest i över 160 länder och varit med om en hel del. Ebba som älskar att resa blev nog ganska imponerad.

Ebba på Kannibalmuseum, här bärandes på en brudmössa från något exotiskt land i Afrikas djungler.

I onsdags var hon och en kompis ute och gick "Bus eller godis". De gick inte så länge för det var ju ganska kallt den dagen.

Sedan har dagarna fyllts med att både slappa och vara med kompisar. Skönt att hon får ta det lite lugnt. Hon behöver vila upp sig. Det tar ju ganska mycket på henne att vara i skolan. Märker att hon är trött på kvällarna. I lördags sov hon över hos mormor och morfar. Hon hade "arrangerat" så att alla tjejkusinerna på min sida sov över hos dem. De gick "bus eller godis" där med. Senare gick de och hälsade på gammelfarmor (min farmor). Hon har fått sin diagnos nu. En tumör på ena njuren. Hon ska snart operera bort den, då får vi se om den är elak- eller godartad. Vi har ju två njurar så hon klarar sig nog bra med en. Men det är ju tufft att opereras när man är över åttio år. De genomsökte henne också efter metastaser men har inte kunnat finna några som tur väl är. 

I söndags var vi för första gången på "vanlig" bio efter det att Ebba insjuknade i cancer. Hennes värden är ok och det var ju inte någon fullsatt bio vi gick på. Men det var mysigt att göra något som "vanliga" familjer ser som självklarheter.

Med mig, ja tennisarm och karpaltunnel, det ska jag nog överleva. Mina strumavärden var lite hejsan svejsan igen så det är bara till att ta nya om tre månader. Tycker de släpper en lite för snabbt/lätt på vårdcentralen. Hade jag själv inte påpekat hur jag mådde och rådde dem till att ta strumavärdena igen så hade de nog inte gjort det.

onsdag 24 oktober 2012

Omprioritering

Vi var hos pa-läkaren i måndags. Hon tyckte inte att Ebbas hud såg så farlig ut. Men tyckte precis som jag att försöka göra den bättre så att bakterier inte får fäste igen. Underhålla, underhålla, underhålla med andra ord. Så vi blev skickade till eksemsjuksköterskan som tur väl hade tid att ta emot oss när vi väl var där.

Ebba testade ett antal krämer för kroppen och fann en som hon tyckte om. Pa-läkaren är så mån om Ebba. Hon har förståelse för att hon har att göra med en tjej som snart är på väg in i puberteten. Hon var mån om att Ebba skulle tycka krämen luktade ok också. Hon får ju inte ha parfymerat så det kan ju lukta lite skumt, oparfymerade krämer. Tipset hon gav Ebba i stället var att köpa oljor att "dutta" i håret och eventuellt ta lite parfym på kläderna och inte direkt på kroppen. Vi skulle även tänka på att ha nickelfria smycken till henne. Ja, de flesta sakerna hade jag redan tänkt på men det är bra att Ebba får höra det från någon annan än mamma. Tror att det lyssnas lite bättre då.

Vi fick även en kortisonsalva till de torra fläckarna och de små röda utslagen. En mycket mild salva för vi vet ju vad kortison kan orsaka. Peroral dermatit och även tunn hud. Det vill vi inte. Den skulle vi smörja en gång om dagen i en vecka. Förhoppningsvis har vi ett bättre utgångsläge då för hudens del.

Pa-läkaren var nog mindre bekymrad över huden denna gång, hon var nog mer bekymrad över Ebbas huvudvärk som inte har gett sig än. Hon kände, klämde och undersökte henne. Vi fick ett huvudvärksschema att fylla i. Hon frågade oss om Ebba dricker tillräckligt och det tycker jag hon gör, vad jag ser. Hon nämnde att Ebba kanske var i behov av glasögon. Det har hon ju redan och Ebba sade till läkaren "att den typen av huvudvärk sitter i pannan". Så hon känner skillnad på huvudvärk och huvudvärk. Denna huvudvärk hon har nu sitter som ett diadem över hjässan.

Själv var jag hos läkaren igår. Har haft värk i kroppen ett tag nu och varit tröttare än normalt och mina händer är inte ok än och så har jag ont i ena armbågen. Försöker dra ut på det in i det längsta. Är trött på att springa hos läkare. Men det går ju till en viss gräns, sedan måste man. Läkaren, förutom att ta prover, bland annat strumaproverna igen, remitterade mig till sjukgymnasten för att kolla upp händer och armbåge. Hon trodde jag hade råkat ut för tennisarmbåge. Sedan skrev hon ut starka antiinflammatoriska tabletter till mig att äta under en viss tid. Känner mig snart som en tablettfabrik. Tur man inte ammar längre. Får se vart det leder till. Jag ska börja med mina skenor igen. Tyckte inte de hjälpte förra gången, får se om de hjälper nu.