Njurar, njurar och åter njurar...

Ebbas metotrexatevärde (cellgiftsvärde) ligger nu på 0,64 och kreatininet på 91 (ett av njurvärdena som Ebba normalt brukar ligga på 28-30).

Läkaren som Rikard träffade idag sade att njurarna brukar återgå till det normala men att det kan ta tid. Kreatininet är endast ett av njurvärdena som man mäter och det säger inte hela sanningen. Man tar också ett annat värde som heter cystatin-c, som kanske ger en liten bättre bild av hur njurarna mår (ska normalt ligga på 90-100) och tidigare i veckan låg Ebbas på 58 och idag ligger det på 65, alltså en liten förbättríng.

Sedan ska vi ju göra njurfunktionstesten en vecka efter det att vi har fått komma hem (iohexol) och det är väl den bästa testen för att se hur njurarna fungerar. Denna test görs regelbundet på cancerpatienter (även när de blir äldre, många år efter avslutad behandling kan tilläggas).

Läkaren sade också att Ebbas vätskeflöde fungerar som det ska (ett gott tecken på att njurarna fungerar har jag förstått).

Själv var jag ute på nätet i går kväll och kollade in just symptom på njurar som håller på att fallera. Symtomen kommer plötsligt stod det och det kunde vara anemi, högt blodtryck, vätskeansamling, blödningar e t c. Visst Ebbas blodvärde har sjunikt över 20 enheter denna vecka och hon blödde näsblod igår eftermiddag (hon har haft näsblod en gång tidigare under hela sitt liv) men tycker inte att det känns som om jag behöver lägga för mycket vikt vid det. Blodvärdet sjunker ju normalt sett vid en intravenös cyotostatikabehandling. Näsblodet har jag däremot lite svårare att förklara. Sömnbrist möjligtvis, hon har ju sprungit ett antal gånger på toaletten den senaste veckan (minst 4 gånger per natt).

Droppet har de också minskat på från 4,9 liter till 3 liter per dygn.

Som det ser ut nu så ska vi få komma hem när metotrexatevärdet ligger under 0,2.

Så lite lugnare är jag nu. Men det är hela tiden en oro för framtiden. I vilket skick kommer vi ha henne efter fullgjord behandling?