Större delen av denna vecka har Ebba varit trött och hängig. Har knappt orkat med skolan vissa dagar och inte varit pigg att göra någonting på eftermiddagarna. I förrgår var vi hos moster och kusinerna. Min syster har en tös som är nästan lika gammal som Ebba. Skiljer bara 5 veckor på dem. Ebba fyller år i december och kusinen i januari så rent årsmässigt sett så skiljer det ett år på dem. Hon brukar älska att åka dit och få leka med kusinen, men när vi var där satt hon mest vid min sida och var inaktiv.
Vi har fått åka bil till skolan hela veckan eftersom hon också har klagat på värk i benen och i kroppen (mest troligt de s k ”nervsmärtorna”). Häromdagen när klassen var ute och gick en liten, kort runda för att leta löv klagade hon mycket på värk i benen och hade lite problem med att hänga med kompisarna. Hennes huvudvärk och kommit och gått under veckan så den har inte heller velat ge med sig riktigt.
Under denna period äter hon också kortison. Tror att de kompletterar behandlingen med detta för att det ger cellgifterna bättre effekt. Hon äter inte de dunderkurer och inte under lika lång period som hon åt i början, men man märker ändå av det. Aptiten blir bättre vilket är positivt. Det negativa är humörsvängningarna som hon får. Det är bara att bita ihop och tänka ”det är kortisonen som talar nu igen” när hon blir arg eller säger något otrevligt. Vi måste under perioden som hon äter kortison vara lite extra vaksamma/uppmärksamma. Kortison tenderar att dölja eventuella infektioner eftersom det är ett ”må bra”-hormon eller vad man ska kalla det.
En av veckans höjdpunkter för Ebbas del var när klassen fick reda på att de kommer få vara med och ta emot kungaparet när de besöker Helsingborg i slutet av oktober (firande av när Jean Baptiste Bernadotte landsteg i Helsingborg för 200 år sedan). Därtill är hon överlycklig att hon nu kunde beställa den efterlängtade iPoden som hon har sparat till så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar