Sprutan i benet, mejl till Amy och låga neutrofila

Den gångna veckan har absolut varit en av de bättre på mycket länge. Ebba har inte alls varit lika trött och hängig som hon var förr förra veckan och veckan innan dess. Hon har knappt klagat på illamående heller. Skönt.

I fredags gick vi landborgspromenaden. Hade väl aldrig trott att hon skulle orka med det. Men jo, hon traskade på hela dagen. I och för sig så fick vi många pauser och fikade många gånger men ändå. Hon var en av dem som nog klagade minst (även om de andra barnen också var duktiga och få av dem gnällde). Vädret var också perfekt, lite småkyligt på morgonkvisten men blev lite varmare framåt förmiddagen och molnigt mest hela förmiddagen. Trött i benen var hon i alla fall när vi kom hem. Det var jag med, det ska jag inte sticka under stol med.

Hon är ju en liten kämpe så tror att hon biter ihop ibland dels för att hon så gärna vill följa med och göra som sina klasskompisar men dels också för att jag tror att hon har blivit mer tålig efter all smärta hon har fått genomlida de senaste månaderna och alla behandlingar som hon har fått gå igenom. Ett stick i fingret är inget att gnälla över längre, tycker hon.

Vi har tillsammans, jag och Ebba, författat ett mejl som vi skickade till Amy Diamonds officiella fan club. Hon vill så gärna träffa sin favoritartist. Ebba skulle vilja att Amy gärna hälsade på nere på sjukhuset i Lund någon gång när hon har långtidsbehandling (Högdos metotrexate). Vi får väl se om det blir realitet. Hoppet är ju det sista jag vill ta ifrån henne! Tror att de andra barnen på avdelningen också skulle uppskatta och må bra av att få lite uppmuntran.

Imorgon skulle det ha varit dags för sprutan i benet (PEG-Asparaginase) men eftersom vi (återigen! – andra gången på rad) inte hade fått någon kallelse så ringde jag ner till dagvården i Lund. Det visade sig att Ebba skulle ha behandling idag och medicinen var redan beställd och vi som inte hade fått någon kallelse. Det var bara till att packa ihop alla saker och matsäck i flygande fart och ringa och organisera om dagen (lillebrors fritids, simskola och ringa Ebbas lärare). För dålig stil att vi inte har fått kallelsen nu vid 2 tillfällen!

En typ av Ebbas vita blodkroppar (neutrofila) ligger lågt nu, precis ovanför ”riskzonen”. Vilket innebär att vi måste vara extra försiktiga med att hon inte ska smittas med något. Jag är tveksam till att låta henne gå i skolan de närmsta dagarna men sköterskorna i Lund sade att är hennes allmäntillstånd ok, vilket det är och inga större smittor går i skolan, så kan hon gå. Min man tycker också att hon kan gå i skolan. Återigen känner jag mig som en hönsmamma - kvack!

Ebba ville att vi skulle lägga in en bild på bloggen på hennes favoritgosedjur, kaninerna Nina och Tina. Ni ser ju vem som har hängt med längst av dem :).

Nä, nu är det dags att stänga ner datorn för snart börjar Ebbas favoritprogram ”Ullared”. Hela familjen brukar krypa ner i våra sängar och titta på det tillsammans. Tyvärr kommer Ebba inte kunna besöka Gekås på ett bra tag för hon kan ju inte vistas i ett utrymme med så många människor på en gång p g a smittorisken. Så det lär väl bli ett av "resmålen" att besöka när hon väl är frisk.