Livet tuffar på. Mer och mer återgår till det normala känns det som. Även om man alltid har tanken på den där cancern i bakhuvudet.
Var i Lund i veckan. Allting såg bra ut. I och för sig gör de ju inte någon jättegrundlig koll men det är ändå skönt att åka ner där och prata med läkaren och läkaren gör sina standardkontroller. Huvudvärksproblematiken tar vi ju med Helsingborg så det nämnde jag inte nu när jag var där. Vi blandar in Lund om det skulle behövas. Sedan tog vi prover där. Några prover gick denna gång till forskningen kring fertilitet. Det är ju prover vi aldrig får svar på men det känns bra att kunna göra något i forskningssyfte.
När vi var i Lund passade jag på att ta upp att vi har lite problem med att få ut Ebbas provsvar ibland. HBG känner väl att det inte är deras sak förmodligen eftersom det inte är de som begär proverna. Men läkaren pratade med sköterskorna och det skulle inte vara några problem framöver att få ut dem. Sedan är det ju inte något akut (oftast inte) så har de mycket att göra gör det inte något om det dröjer några dagar innan vi får svar. Vet ju att det finns sjuka patienter som behöver deras omsorg och tid bättre än vi gör nu.
Om jag inte missminner mig så är det snart färre läkarbesök per år och längre mellan provtagningarna. Skönt det. Snart börjar man ju jobba och då är det lite snårigare att ta prover och gå på läkarbesök än nu när man går hemma med lillen. Sedan har det ju aldrig varit några problem på mitt jobb när det gäller Ebbas sjukdom och det tror jag inte det blir framöver heller.
Huvudvärken är som tidigare. Ska prata med pa-läkaren snart och ett besök till sjukgymnasterna är inplanerat snart också. Jag påminner Ebba om rörelserna hon har fått av sjukgymnasterna och hon säger att hon gör dem.
Ebbas värden är precis ovanför normalgränsen nu. De vita ligger över 5 och de neutrofila har faktiskt klättrat över 2. Sedan vet jag inte om hennes förkylning som hon har haft i en vecka nu (ingen feber) påverkar värdena också. Ja, hon blir lätt förkyld. Hon och lillebror snorar ikapp. De båda har börjat bygga upp sitt immunförsvar kan man ju säga.
Nu har Ebba äntligen börjat träna och ja, det hon har pratat om i över två år. Karate. Till slut fick jag ge med mig. Som läget är nu så överväger fördelarna nackdelarna. Karate ger en balans (även inre balans, även om hon inte behöver träna detta då hon redan är en stabil och balanserad person :)), smidighet, styrka, kondition, koncentration, uthållighet och självbehärskning. Hon går med en kompis och de båda tycker det är oerhört roligt. De har lite "fight" på träningen ibland. Det trodde jag inte de började med förrän de kommer upp i lite högre graderingar. Det man är rädd för då är att de ska träffa hennes port-á-cath. Men som sagt det finns så många fler fördelar och hon behöver komma igång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar