Läkaren hade tänkt till lite kring Ebbas fortsatta kontroller och uppföljningar. Gillar när människor ligger steget före :). Jag vet sedan tidigare att det inte alltid är en dans på röda rosor även om behandlingen är avslutad. Läkaren varnade för att hon kan krascha i sina värden några veckor efter avslutad behandling. Det är tydligen inte alls ovanligt. Bra, då är vi lite mentalt förberedda på det. Med anledning av detta ville läkaren inte abrupt avsluta profylaxbehandlingen med antibiotika direkt när hon slutar med cellgifterna utan successivt trappa ut dem under 2-3 veckor. Även för att se hur hennes kropp reagerar. Det kan ju hända att bakterierna visar sig igen och då får antibiotikan, förmodar jag, sättas in igen. Alltså fulldosbehandling i två veckor efter och därefter halverad dos. Låter som en bra plan.
Därtill nämnde läkaren att det kanske är aktuellt, efter avslutad behandling, att följa upp och göra en utredning på om Ebba är känslig för gula stafylokocker. Finns "sjukdomar"/benämningar för det som jag inte minns vad de heter. Tror att det är de neutrofila som inte gör sitt jobb riktigt. Det är helt ok om de gör det. Vet inte om det finns flera men vet att Lund har tagit något prov på Ebba under behandlingen, i ett tidigt skede, men vet inte om det är samma. Hur det än är så tycker jag det är bra att den görs efter avslutad behandling för egentligen är det bäst att göra denna typ av utredningar, likt allergiutredningar, efter avslutad behandling. Den förra utredningen i Lund påvisade inga onormala faktorer i alla fall.
Idag ringde Ebbas nya lärare. Det är och har varit många sjuka barn i klassen. Vad de kunde utröna så är det ett virus. Ebba klarar ju av virus bättre än bakterier, så med anledning av det och att hon har ganska bra värden, och naturligtvis, att vi vill att hon ska gå i skolan så mycket som möjligt, hämtade vi inte hem henne från skolan. Ringde till min man och berättade och undrade vad han tyckte och han sade att han hade tagit samma beslut. Sedan är det ju så här att vi förväntar oss att föräldrarna inte skickar sina sjuka barn till skolan. Däremot kan det ju smitta redan innan det bryter ut och det kan vi ju inte göra så mycket åt. Det här är alltid en balansgång. Vi vill inte att hon blir sjuk för det kan innebära lång tid hemma eller på sjukhus men samtidigt måste hon få vara i skolan och utbilda sig och den sociala biten med sina klasskompisar är ack så viktig den med. Hoppas att den nya läraren är mer engagerad än de andra.
Nästa vecka har vi fullt upp. Röngten av ryggkota och höften och senare läkarbesök hos ortopeden för att följa upp osteonekrosen. Provtagning också. Senare i veckan är det sista besöket hos tandhygienisten. Efter avslutad behandling får vi inte gå dit mer. Tandhygienen blir ju påverkad av cellgifterna. Så vi tar en sista titt. Sedan är det dags att övergå till de vanliga rutinerna igen, att besöka den "vanliga" tandläkaren som inte har så mycket erfarenhet av att behandla cancerpatienter. Därför har vi inte under behandlingen gått hos honom. Det fick vi inte för Lund.
Att Ebba växer, ja, lite har hon ju växt. Det mäker vi inte minst på cykeln som vi nu fick köpa ny. En lite för tidig födelsedagspresent. Hon har ju fått ett helt nytt rum också och det är ju inte gratis. Men det är hon värd!
Nä, nu får jag ta hand om lilleman och fortsätta med bestyren inför kvällens familjekalas. Vi firar storeman (så kallar vi Ebbas äldsta lillebror som egentligen heter Herman) som fyller 8 år imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar