Ebba back in business och att läkare kan bedöma så olika

Denna vecka har Ebba varit i skolan sedan i tisdags, förutom några undantag. När klassen ska på evenemang där det är x antal andra klasser så får Ebba avstå, just i dessa infektionstider. Det är ju av samma anledning som vi inte tar in henne på stora köpcentra, som just nu är överfulla just nu av julstinna köpkraftiga människor vilken tid på dygnet det än är.

Har glömt att berätta. Dagen innan vi blev utskrivna från sjukhus hade vi en hudläkare på plats som tittade på Ebbas utslag och fötter. Hon ordinerade bakteriedödande kräm och svampkräm. Fötterna skulle vi ta något tillfälle till med kaliumpermanganat. Prov för bakterier togs i näsan och på utslagen på hakan. De tog inte hål på de finnliknande utslagen som de gjorde förra gången.

På torsdagen samma vecka hade vi ett återbesök till hudkliniken i Helsingborg, inplanerat sedan tidigare. Den läkaren ordinerade något helt annat. Han ansåg inte att det var bakterier eller svamp utan perioral dermatit. Hudinflammationen som hon har kämpat med så länge. Han visade mig bilder på det och jag kan väl säga att jag kanske kunde hålla med till viss del. Han ordinerade i alla fall två andra hudsalvor och sade att denna behandlingen kan hålla på i månader innan det blir bra. Ja, bara det blir bra, eller att vi åtminstone håller bakterier och svamp i schack. Fötterna skulle var utan plåster och luftas och inga andra vidare åtgärder behövdes för dem.

Behövde vi mer hjälp fick vi höra av oss. Tyvärr, sade han, har de ju inga akuttider. Då tänkte jag. Oftast går vi via avdelningen och då gör vi väl som vi har gjort tidigare, om det är akut, kallar in en hudläkare till dagvården. Så det ska nog lösa sig tänkte jag. Eller finns ju alltid Lund. Man måste ju använda sina kontaktvägar som finns.

Vi har följt den andra läkarens råd och behandla perioral dermatit då proverna som togs hos den första läkaren var negativa för bakterier. Hon har fått två plitor till på hakan så jag blir lite oroligt att det trots allt kanske är bakterier. Tiden får utvisa. De andra utslagen ser bättre ut även om hon är torr i huden.

Igår var vi och klippte hela familjen. Det har inte funnits tid till det innan. Skönt att få en kortare kalufs tyckte nog alla, utom Ebba. Hon var svårövertalad att klippas. Topparna måste ju klippas för att inte klyvas och på så sätt "äter" ju de kluvna topparna upp det hår som växt ut. Det fick både jag och frisören förklara för henne. Då gick hon med på det.

Frisören gjorde en otroligt söt och tuff frisyr på Ebba. Både vi och kunden i stolen bredvid tyckte att den var söt och trendig. Jag såg hur många meter Ebba växte i stolen. Så det var nog inte så tokigt som hon trodde att bli klippt och därtill stylad. Sedan fick jag som förälder tips på hur vi faktiskt kan göra henne festfin i håret trots att det fortfarande är kort.

På kvällen var vi hos några goda vänner. Kan säga att det var längesedan vi var sociala med någon överhuvudtaget. Mamman i familjen tyckte att Ebba hade fått så tjockt hår. Hon vet hur viktigt, av personlig erfarenhet, det är för tjejer med hår. Ja, och det är det verkligen. Visst accepterar Ebba att håret föll av, men det var ju under de premisser att det skulle växa tillbaka. Under en period så såg det ju ganska mörkt ut på den fronten och vi märkte på Ebba hur ledsen hon var över detta.

Så här ser min stora tjej ut i håret när hon väl har borstat det :)

Ebba festfin i håret tack vare min duktiga frisör.




Så otroligt lockig i håret om lite vax appliceras.


Lockarna kommer inte från mamma kan jag säga... och jo,  hon var lockig innan hon fick leukemi. Vet att cytostatikan kan ändra karaktär på håret men det har det inte gjort här. Sedan blir det mindre lockigt ju längre det blir efter som tyngden drar ut det.