Vi var nere i Lund hos hudläkarna i tisdags. Vi fick först läkaren som inte var där förra gången men hon kallade snart in sin kollega som hade hand om oss förra gången för att få ett utlåtande om det hade blivit bättre eller inte. Hennes kollega, tyckte precis som vi, att det hade blivit mycket bättre. Förutom såren och sårskorporna, som inte vill ge med sig. Där var de rådvilla. Till slut tillkallade de hela artilleriet, tror det var 10 hudläkare allt som allt som var inne och tittade på Ebba. Sedan konfererade de en lång stund och kom fram till att byta ut salvorna mot en annan salva.
Ett återbesök bokades in om 2,5 veckor. Känns bra att de inte släpper det än. Känner att jag vill att hon ser helt ok ut innan de släpper oss. De trodde att hennes sår/skorpor kunde vara herpes så de tog prov på det med. Jag och min man tror däremot inte att det är det. De tog prov på det för ett tag sedan på avdelningen när hon fick HDM (Högdos Metotrexate) behandlingen. Hon fick ju emellanåt blåsor i mun och på mun av den behandlingen, men det var inte heller herpes.
I måndags fick Ebba ont i ryggen/höften, precis mittemellan kotan med osteonekros och höften med osteonekros. Jag ville inte stirra upp vare sig mig eller Ebba så jag sade att vi skulle avvakta. Tisdagen var det lite bättre på så vi avvaktade, annars hade jag tänkt ringa till avdelningen i Lund och höra om dagvårdsläkaren kunde ta en titt på henne när vi ändå var i Lund hos hudläkarna men det verkade inte behövas.
På onsdagen var det värre igen. Vi kom överens med lärarna i skolan att de skulle ringa mig om det blev värre. Vid lunch ringde de, då hade Ebba ont igen. Jag ringde till dagvården i Helsingborg och "bokade" in en tid. Akutläkarna skulle bli varskodda när vi kom på eftermiddagen. Ebba nöjde sig med det och kunde vara kvar i skolan tills den slutade. Det blev några långa timmar på sjukhuset. En slätröntgen, prover och två akutläkare senare kunde de inte hitta någoting. Proverna var bra och röntgen visade inget på det området som hon hade ont på. Läkaren ville följa upp det hela så vi bokade en tid preliminärt på idag som hon bekräftade igår. Dagens läkare tyckte att vi ändå, för säkerhetsskull, skulle göra en magnetkameraröntgen inom det närmsta. Så vi kommer att få en tid inom två veckor. Känns skönt. Jag sade till mannen att det är bra om vi får en tid oavsett för jag tycker det är dags att följa upp osteonekroserna.
Imorgon ska Ebba på utflykt med Barncancerföreningen. På dagen ska får de välja mellan olika aktiviteter, fiskebåtstur, rida eller baka. Därefter ska de laga mat tillsammans med kocken. Sedan ska de sova över på hotellet. De sover två och två. Tror inte Ebba känner någon av de tjejer som hon möjligtvis får sova med. Men hon tycker det är spännande. Det är väl mer jag som är orolig. Tänk om hon mår dåligt på söndagsmorgonen av lågt blodsocker med hjärtklappningar, illamående och kanske kräkningar. Får hoppas att hon slipper det! Vi stoppar i alla fall ner en frukt och festis, kräkpåse och tablett mot illamåendet. Sade till Ebba att hon får förklara för den hon sover med att hon kan må dåligt tidigt på morgonen och att det beror på hennes tabletter. Det är ju inte så vanligt att man mår dåligt av sina underhållstabletter som Ebba gör. De senaste månaderna har hon gjort det i genomsnitt 2 dagar i veckan.
Nu till något roligt. Ni minns kanske vad Ebba önskade sig allra mest i julklapp, ja det kommer som en försenad julklapp nästa år. I mitten av mars tittar Ebbas lillasyster och lillebror ut. Många undrar om vi har blivit alldeles från vettet och skaffar ett barn till. Det är klart att man är nervös. Man vill ju att barnet ska må bra och att allt ska gå bra. Hur man än vänder och vrider på det så är ju barnen livets gåva! Ebba är helt överlycklig. Hon ser verkligen fram emot att bli storasyster igen. Jag kunde inte hålla mig när jag fick reda på att vi skulle ha barn, jag berättade för Ebba samma dag. Vi har tidigare pratat om missfall och så så det är hon medveten om. Jag har mått som en hund de senaste månaderna. Trött och evigt illamående och ingen matlust. Tycker så synd om Ebba när hon mår så av sin behandling. Så vissa dagar har vi mått illa ikapp.
Bebisen är något hela familjen glädjs åt och ser fram emot :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar