Det var mannen som var iväg med Ebba i förra veckan så han tog bara upp Ebbas sår med sjuksköterskan och han tyckte att det såg ok ut. Jag tyckte det såg aningen bättre ut på måndagsmorgonen.
Vi köpte i alla fall en speciell typ av plåster, heltäckande med bakterieabsorberande förmåga. Nu ser det bättre ut men är inte helt läkt än. Det tar alltid så lång tid med läkningsprocessen. Det har alltså inte blivit något bad.
Ebbas blodprover från förra veckan var ganska låga. Hennes hb låg under 100 och hennes vita på 2,4 och de neutrofila endast på 0,8 så vi har varit försiktiga med henne den gångna veckan.
Trombocyterna var där emot är höga, på närmare 750 (normalvärde är 140-400). Förmodar att det beror på att hon slog sig så dant häromdagen.
Vi fick en ganska rejäl dosering på tabletterna denna gång även om jag tyckte att Ebba låg lågt i sina värden denna gång - när jag säger värden så menar jag i detta avseende de vita blodkropparna (och de neutrofila) för de andra värdena tas ingen hänsyn till när ordination ges.
Vi fick ordination för två veckor så det har inte varit provtagning denna vecka. Vilket jag i och för sig tyckte var konstigt då hon låg lågt och fick en så pass "hög" dosering av tabletterna. Men men, jag vet vilken läkare det är som ordinerat det och den läkaren ordinerar alltid två veckor i stöten.
Efter mycket tjat har vi satt upp studsimattan i trädgården. Förra året ville vi inte sätta upp den p g a Ebbas osteonekros i ryggen och höften. Kändes inte rättvist att sätta upp den och Ebba stå och titta på när lillebror hoppade. Ebba blev överlycklig när vi väl satte upp den även om vi kom med sjutton olika regler och förmaningar om hur studsandet från och med nu får gå till.
Sedan var vi hos frisören, eller egentligen jag men vi tyckte att Ebba var i behov av en ansning. Hon hade tofsar som stod ut från huvudet. Såg ganska komiskt ut. Nu har hon det kort igen. Och tunt. Ingen märkbar tillväxt än. Fäller hår gör hon än. Undra när det ska vända.
Ja, annars är det det gamla vanliga. Är skitförbannad på NCC titt som tätt, än för det ena och än för det andra. Deras bemötande är under all kritik (fick reda på av en granne att en person på NCC hade talat illa om oss, han hade sagt "Ja, det med fönsterna blev ju inte riktigt som de hade tänkt sig" och så hånlog han. Förmodar att han menar deras försök med att polera fönsterna i stället för att byta dem. Vilken typ alltså. Det är sådana människor vi har att göra med. Känslokalla, sura, gamla gubbar. De återkommer aldrig heller, vi får jaga dem och när vi väl får något åtgärdat ja, det blir ju inte alltid så bra det heller... Nu har jag dragit detta till toppen. Vi får se om det händer något. Hoppas att det finns någon där med lite taktkänsla. Annars finns ju alltid pressen...
Det är synd om barnen, att de ska behöva stå ut dels med oss, sura och irriterade föräldrar p g a "det stora byggföretaget som gör som de vill". Allra helst hade jag ju lagt den energin på barnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar